Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAPUCIN kap1ɯsi4n l. -u-, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 m. l. r., i bet. 3 r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er; äv. KAPUCINER -si4ner, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 m. l. r., i bet. 3 r. l. m.; best. -n; pl. =; i bet. 1 förr stundom KAPUCINARE, m.||ig.; pl. =.
Ordformer
(capots- 1723 (: Capotziner klåster). kapuc- (cap-) 1635 (: Capucin Orden) osv. kapus- (cap-) 1694 (: Capusine Munkar) —1910 (: Kapusinerapor). caputs- c. 1710 (: Caputsiner kloster). -in 1751 osv. -inare 1851. -iner 1694—1871)
Etymologi
[jfr d. kapuciner, t. kapuziner, ä. fr. capuchin (varav fr. capucin, eng. capuchin); av it. cappuccino, avledn. av cappuccio, mössa, kapuschong, avledn. av senlat. capa (se KAPPA, sbst.2). — Jfr KAPUSCHONG, KARPUS]
1) medlem av en av Matteo di Bassi 1525 ss. en utgrening av den strängare riktningen inom franciskanerorden (observanterna) stiftad munkorden, till vars ordensdräkt bl. a. hör en brun kåpa med vidfäst spetsig kapuschong; äv.: medlem av en 1538 ss. en utgrening från klarissinnorna stiftad o. av påven 1600 sanktionerad nunneorden som (i förmildrad form) antagit de manliga kapucinernas klosterregel. Dryselius Måne 291 (1694). Franske Capucinerne hafva hos Påfven anhållit om en tilflyktsort i Kyrko-Staten. PT 1791, nr 30, s. 3. Fehrman OrientK 109 (1920). Kvinnliga kapuciner. 3NF 11: 311 (1929). — Anm. Hos OPetri Clost. A 3 b (1528) benämnas medlemmar av ifrågavarande orden gråmunkar de Caputio [jfr mlat. caputium, mössa].
2) zool. kapucinapa; förr äv. om den i Sydamerika hemmahörande kortsvansapan Brachyurus chiropotes Humb., som liknar vissa arter av kapucinapornas släkte. Scheutz NatH 22 (1843; om Brachyurus chiropotes Humb.). 4Brehm 1: 304 (1920).
3) (†) jäg. = BARFOTA-MUNK 2. Källström Jagt 107 (1850).
Ssgr (till 1): (jfr 2) KAPUCIN- l. KAPUCINER-APA, f. l. r. [jfr t. kapuzineraffe, ävensom eng. capuchin monkey] zool. individ l. art av det till den sydamerikanska apfamiljen Cebidæ hörande släktet Cebus Ll., vars arter bl. a. karakteriseras av tät, upprättstående fäll på huvudet, vilken påminner om kapucinmunkarnas huvudbonad; särsk. (äv. i uttr. egentlig kapucinapa) om (individ av) arten Cebus capucinus Erxl. Linné MusReg. XIX (1754). FoFl. 1910, s. 57. 3NF 11: 310 (1929). —
-BRUN. (i fackspr.) som har samma bruna färgnyans som kapucinmunkarnas ordensdräkt. Hannover Keram. II. 2: 55 (1924). —
-BRUNT, n. (i fackspr.) kapucinbrun färgnyans. JournLTh. 1812, nr 95, s. 4. Freja 1880, s. 153. —
-FÅGEL. [jfr t. kapuzinervogel] zool. den i norra Brasilien o. Guyana levande tättingen Calvifrons calvus Gm. (Gymnocephalus calvus Geoffr.), vilken kännetecknas av en kapuschongliknande fjäderperuk påminnande om kapucinmunkarnas huvudbonad. 1Brehm 2: 133 (1875). 4Brehm 7: 30 (1925). —
-GENERAL. kapucinordens högste styresman; jfr GENERAL, sbst. 1. 2NF 18: 1346 (1913). —
-KAPUSCHONG. lång, spetsig kapuschong av det slag som ingår i kapucinmunkarnas ordensdräkt. Freja 1880, s. 129 (oeg., i fråga om kapuschong på resdräkt). —
-KLOSTER. KKD 1: 35 (c. 1710). Fogelqvist SöderkRom 246 (1924). —
-KRASSE. [jfr t. kapuzinerkresse] bot. o. trädg. (individ l. art av) det från Sydamerika härstammande, till familjen Tropæolaceæ hörande växtsläktet Tropæolum, vars blommor till formen påminna om kapucinmunkarnas huvudbonad; i sht om örten Tropæolum majus Lin.; indiankrasse, indiansk krasse. HbTrädg. 2: 40 (1872). Jönsson Gagnv. 238 (1910). —
-KÅPA. Wikforss 1: 347 (1804). —
-MUNK. Dryselius Måne 291 (1694). Cederschiöld Ordlek. 33 (1910). —
-NUNNA. ÖoL (1852). —
-ORDEN. Schroderus Os. III. 2: 358 (1635). —
-PREDIKAN. [jfr t. kapuzinerpredigt] (föga br.) straffpredikan erinrande om kapucinmunkarnas vanl. av en viss folklig, grovkornig humor kännetecknade predikningar; jfr KAPUCINAD. Klint (1906). —
-PREDIKNING. [jfr t. kapuzinerpredigt] (föga br.) = -PREDIKAN. Atterbom Minn. 54 (i senare bearbetat brev fr. 1817). —
-PULVER. [jfr t. kapuzinerpulver, ävensom fr. poudre des capucins. Benämningen beror på att ifrågavarande pulver anses ha först användts av kapucinmunkar] (förr) farm. av sabadillfrön, staffansfrön, persiljefrön o. tobak tillredd pulverblandning, begagnad mot ohyra hos människor o. boskap. NF (1884). —
-TYG. (förr) ett slags grovt ylletyg som bl. a. användes till kapucinernas ordensdräkt; jfr BORAT, sbst.2 Möller (1745; under burat). —
-ÄNGER. (†) zool. skalbaggen Bostrychus capucinus Lin., vars halssköld till formen påminner om kapucinmunkarnas huvudbonad. Fischerström Mäl. 203 (1785). —
-ÄRT, äv. -ÄRTA. [jfr holl. kapucijnererwt] (individ av) varietet av ärtväxten Pisum sativum Lin. (vars frön stundom ha samma färg som kapucinernas ordensdräkt); ofta i pl., dels ss. benämning på nämnda växtvarietet, dels ss. benämning på dess frön. GT 1788, nr 51, s. 4. Kapusiner-Ärter a 28 sk. skålp. DA 1824, nr 68, Bih. s. 3. LB 2: 375 (1900).
Avledn.: KAPUCINAD, r. [liksom t. kapuzinade av fr. capucinade] (†) till 1: = KAPUCIN-PREDIKAN. Ahnfelt StudM 2: 359 (1857). NF 8: 239 (1884).

 

Spalt K 504 band 13, 1935

Webbansvarig