Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAPUN kapɯ4n, m. l. r.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(kapon (cap-) 1639—1767. capoun 1702—1755. kappun (cap-) 1591 (: kappuner, pl.)—1751. kappune c. 1580. kapun (cap-) 1538 osv. carpun 1852 (: Carpun- och Tung-Pastej))
Etymologi
[fsv. kapun; liksom d. kapun av mnt. kappūn, liksom mnl. capoen, holl. kapoen, mht. kapūn, t. kapaun (o. gm folketymologisk ombildning kapphahn), eng. capon av ffr. capun, capon (varav fr. chapon), av lat. capo (gen. -ōnis) (varav äv. it. cappone); sannol. till en ieur. rot med bet.: skära. — Jfr KAPUTT]
1) (i sht i fackspr.) tupp (av tamhöns) som kastrerats för att vid gödning bliva fetare o. för att köttet skall bliva finare o. mera välsmakande; äv. om i samma syfte kastrerad kalkontupp, gåskarl l. ankbonde. VarRerV 54 (1538). Kapuner hafwa hälsosampt Kött, och blifwa fast fetare än the andra Höns. IErici Colerus 2: 191 (c. 1645). Kappunerna liknade Hönor på hufvudet, men Tuppar på stjerten. Linné Sk. 294 (1751). Sjöberg Singstock XXI (1832). Olsson LbHönssköts. 212 (1930).
2) i utvidgad l. bildl. anv., om mansperson.
a) (tillf., †) i uttr. fet kapun, om rik person. Dän woiwoden .. är een feth Capoun, män (jag) kan än intett positivt säja hwad han är wärdh. KKD 12: 142 (1702; i fråga om utskrivande av kontribution).
b) (numera bl. tillf.) kastrat, snöping. Ekeblad Bref 1: 198 (1652). En Capun, hwilken är öfwer alle the swarte Eunuchis. Rålamb Resa 34 (1658, 1679). VLitt. 3: 542 (1902).
Ssgr (till 1): A: KAPUN-BRÖST. (kapun- 1745—1765. kapuns- 1690) i sht kok. jfr BRÖST 2 d β. Rålamb 14: 117 (1690). Stekta Capun-bröst. Warg Bih. 41 (1765). —
-FETT. fett som utvinnes ur kapuner (förr äv. användt i medicinen); jfr -ISTER. ApotT 1698, s. 8. Heinrich (1814). —
-ISTER. (†) jfr -FETT. BOlavi 124 b (1578). Heinrich (1828). —
-KYCKLING. kapunerad (tupp)kyckling. Trolle-Bonde Hesselby 122 (i handl. fr. 1748). —
-KÖTT. (kapun- 1642 osv. kapunen- 1613) Chesnecopherus RegIter C 2 b (1613). —
-PASTEJ. (förr) kok. SvT 1852, nr 27, s. 4. —
-POTAGE. (†) kok. jfr -SOPPA. Oec. Reg. (1730). —
-POTAGESOPPA. (†) kok. jfr -POTAGE, -SOPPA. Rålamb 14: 107 (1690). —
-RAGU. (förr) kok. Warg 202 (1755). —
-SOPPA, r. l. f. (förr) kok. Roberg Beynon 167 (1697). —
-STEK, r. l. f. kok. —
-STEN. (kapun- 1639—1747. kapune- 1640) (†) = HANE-STEN. Schroderus Comenius 90 (1639). Wallerius Min. 415 (1747). —
-STIA. (†) för kapuner avsedd stia. Lind (1749; under capaun).
B (†): KAPUNE-STEN, se A. —
-SÅD. kok. spad som erhållits vid kokning av kapunkött. Chesnecopherus RegIter C 3 a (1613).
C (†): KAPUNEN-KÖTT, se A.
D (†): KAPUNS-BRÖST, se A.
Avledn. (till 1): KAPUNA, v. [jfr mnt. kapunen, t. kapaunen] (†) kapunera.
1) med avs. på tupp- (kyckling) osv. När man wil kapuna någon Hana, tå skal thet skee wid Bartolomæi. IErici Colerus 2: 190 (c. 1645). Schultze Ordb. 2217 (c. 1755).
2) med avs. på mansperson: kastrera; jfr KAPUN 2 b. Weise 45 (1697). —
KAPUNERA, v., -ing. (-on- 1642—1842. -un- c. 1710 osv.) [jfr d. kapunere, t. dial. kapunieren, fr. chaponner; i bet. II efter t. dial. kaponieren, kaputneren, i motsv. anv., med anslutning till KAPUTT]
I. göra till kapun, kastrera, snöpa.
a) (i sht i fackspr.) med avs. på tupp(kyckling) osv.; förr stundom i utvidgad anv., med avs. på höna: göra till pulard. Palmchron SundhSp. 96 (1642). Berghult Kalkon. 58 (1775). Olsson LbHönssköts. 377 (1930).
b) (tillf., skämts.) med avs. på mansperson; jfr KAPUN 2. Hagberg Shaksp. 9: 114 (1850).
II. (†) = KAPUTERA. KKD 3: 121 (c. 1710). HFinlÖ 1: 407 (1730). Snellman Gift. 1: 267 (1842).

 

Spalt K 505 band 13, 1935

Webbansvarig