Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARAKTERISTIKA kar1akteris4tika l. 01—, l. —302, l. KARAKTÄRISTIKA -tär- l. -tær-, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr äv. skrivet c(h)aracteristica. -ter- 1805 osv. -tär- 1904 osv.)
Etymologi
[av nylat. characteristica (i bet. a); jfr it. caratteristica (i bet. a), ävensom t. charakteristik, eng. characteristic, fr. caractéristique (se KARAKTERISTIK, adj.)]
(i fackspr.; numera nästan bl. i a o. b) om ngt för viss företeelse karakteristiskt. Charakteristikan på ett Neutralt Passivum är den, att (osv.). ATörneros i SvLittFT 1838, sp. 536. — särsk.
a) mat. den obrutna delen (det hela talet) av en som decimalbråk uttryckt logaritm. Sturtzenbecher 100 (1805). Björling Alg. 2: 44 (1844). Hedström o. Rendahl Alg. 110 (1915).
b) fys. kurva varigm det karakteristiska i arbetssättet hos vissa apparater, maskiner l. andra tekniska inrättningar åskådliggöres. TT 1882, s. 78 (om grafisk framställning av förhållandet mellan strömstyrka o. elektromotorisk kraft hos en dynamomaskin). För studiet av vakuumrörens arbetssätt lämpa sig väl desammas s. k. karakteristiska kurvor (karakteristikor). 2NF 38: 806 (1926).

 

Spalt K 517 band 13, 1935

Webbansvarig