| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KARAKTERISTIKON kar1akteris4tikon l. 01—, äv. —302, l. KARAKTÄRISTIKON -tär- l. -tær-, n.; best. -et (föga br., Östergren (1929; angivet ss. sällsynt form)), i best. anv. vanl. utan slutartikel; pl. -ika -ika resp. —02.
(i skriftspr.) utmärkande l. kännetecknande egenskap, kännemärke, kännetecken, särmärke, särdrag; jfr KARAKTÄR 2. Sturzen-Becker 2: 63 (1861). Omdömet schlecht und billig som karakteristikon på tyska industrivaror. Laurin Folkl. 110 (1915). Ett av .. (fattigkvarterens) essentiella psykologiska karakteristika: den nära nog rent melodramatiska romantik, som besjälar invånarna. Hellström RedKav. 236 (1933).
Anm. Ordet har i senare tid fått en latiniserad sg.-form karakteristikum, karaktäristikum (-cum). Kjellén NatSaml. 85 (1902, 1906). Rig 1922, s. 29. NordT 1928, s. 443.
Spalt K 517 band 13, 1935