| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KARBONISERA kar1bonise4ra l. -å- l. -ω-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KARBONISATION (se avledn.).
tekn.
1) (numera mindre br.; se dock slutet) förvandla (ngt) till kol, förkola (ngt); ytkola (ngt); äv. med saksubj.; äv. i pass. med intr. bet. Syret .. torde ock carbonisera något af gula Kinans extractiva delar, hvaraf färgen blir starkare. VetAH 1800, s. 184. (Gasutvecklingen o. kolens dekomposition) är alltid hastigare i början innan de yttre kolen blifva carboniserade. Gerelius Gasupplysn. 41 (1825). (Bambu-)fibrerna underkastas .. den s. k. karboniseringen eller förkolningen. TT 1894, M. s. 7 (i fråga om tillvärkning av koltrådsglödlampor). SydsvGeogrSÅb. 1926, s. 175. — särsk. (fullt br.) med avs. på ull l. yllevara: gm behandling med syror l. andra ämnen o. upphettning förkola vegetabiliska inblandningar o. föroreningar i (ull l. yllevara) o. därefter borttaga dem gm gnidning l. på annat sätt. SLorS 12: 19 (1896). Cloraluminium, clormagnesium och andra karboniserande ämnen. Patent nr 43048, s. 2 (1917). S. k. karbonisering, vilken går ut på att av gammalt halvylle åter framställa ylle. 3NF 4: 775 (1925).
2) tillföra kol l. ngn kolförening (t. ex. kolsyra) till (ngt), göra (ngt) kolrikare. TT 1871, s. 382. (Den med vissa essenser blandade socker-)lösningen ”impregneras” eller ”karboniseras” under omkr. en halftimmes tid med kolsyra af 2 1/2—5 atmosfärers tryck. 2NF 26: 229 (1917; i fråga om tillvärkning av sockerdricka). — särsk.
b) (mindre br.) metall. tillföra kol till (stål), göra (stål) kolrikare. UB 1: 641 (1873). 2UB 10: 283 (1907).
KARBONISATOR, r. l. m. [jfr fr. carbonisateur] (föga br.) till 2 a, = KARBURATOR 1 (se KARBURERA avledn.). TT 1874, s. 259.
Spalt K 543 band 13, 1935