Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARBORUNDUM kar1borun4dum l. -år- l. -ωr-, l. 1032, n.; best. -umet; l. KARBORUND -run4d, r.; best. -en.
Ordformer
(karborund 1897 osv. karborundum (car-) 1895 osv.)
Etymologi
[jfr t. karborund, fr. carborundum; av eng. carborundum, bildat av lat. carbo, kol (jfr KARBON-), o. senare leden i eng. corundum, korund]
i sht tekn. på konstgjord väg (gm upphettning i elektrisk ugn) framställd förening av kol o. kisel, kiselkarbid, på grund av sin hårdhet ofta använd ss. slipmedel. JernkA 1895, s. 270. FFS 1920, s. 831. Hylin Munn. 2: 325 (1933).
Ssgr (i sht tekn.): KARBORUNDUM-DUK. ss. slipvärktyg använd duk med ett ytlager av pulveriserat karborundum. VaruförtTulltaxa 1: 204 (1912). —
-SKIVA, r. l. f. slipskiva av karborundum. 2NF 26: 1204 (1917). —
-TRISSA, r. l. f. = -SKIVA. Karborundumtrissorna fräsa och fräta. Lo-Johansson Hist. 16 (1928).

 

Spalt K 544 band 13, 1935

Webbansvarig