Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARDINAL kar1dina4l, adj.2 (adj.1 se KARDINAL, sbst.2 avledn.)
Etymologi
[jfr eng. o. fr. cardinal; av lat. cardinalis, eg.: som har avseende på dörrtapp, bildl.: ”varom allt vänder sig”, viktig, huvud-, avledn. av lat. cardo (gen. -inis), eg.: dörrtapp, bildl.: huvudpunkt, huvudomständighet. I bet. 2 ansluter ordet sig till den eg. bet. i lat.]
1) (i skriftspr.) synnerligen viktig l. betydelsefull; grundläggande; huvudsaklig; övervägande; grund-, huvud-. Cellarius 25 (1699). Kardinalt skäl. Meurman (1846). En fråga, som är af kardinal betydelse för undervisningen i de naturhistoriska ämnena. PedT 1892, s. 200. SvD(A) 1931, nr 244, s. 8. — särsk. i numera obr. anv.; särsk. i uttr. kardinalt dokument, dokument som innehåller huvudbevisen i en rättegång. Wedberg HD 241 (i handl. fr. 1741). I 17:de seklet tillkomna allmänna, cardinala författningar, som ändra eller utbilda äldre stadganden. Nordström Samh. 1: IV (1839).
2) som har avseende på låset hos musslor; i ssgn KARDINAL-TAND.
Ssgr (i allm. till 1; i sht i skriftspr.; jfr ssgrna under KARDINAL, sbst.1): KARDINAL-DOKUMENT. (numera knappast br.) dokument av grundläggande betydelse, synnerligen viktigt dokument; förr särsk. jur. dokument innehållande huvudbevisen i en rättegång. 2RA 1: 636 (1723). Stackelberg hade .. begiärt lof att låta trycka hofrättens och Kl. M:tts domar jemte Deductionerne och Cardinal documenterne. Benzelstierna Cens. 31 (1738). 1652 års Förordning, kardinaldokumentet för följande tiders ändringar och tillägg. Frey 1844, s. 25. —
-DYGD. dels om var särskild av de fyra viktigaste dygderna som antogos av Plato (visheten, tapperheten, måttfullheten, rättrådigheten), dels om de till dessa av den medeltida teologien fogade kristliga dygderna (tron, hoppet, kärleken); äv. (i sht skämts.) allmännare, om ngns förnämsta l. mest framträdande dygder. Phosph. 1812, s. 125. Reuterdahl InlTheol. 404 (1837). Försigtigheten hörde ej till hans (dvs. Armfelts) kardinaldygder. Tegnér Armfelt 3: 141 (1887). Fehrman OrientK 92 (1920). jfr: Hvilka äro Cardinal-dygderne? S(var:) Försigtighet, Rättvisa, Måttlighet och Styrka. RomCathCat. 35 (1800). —
-FEL, n. väsentligt fel, grundfel. Crusenstolpe Ställn. 12: 110 (1848). Norman MusUpps. 54 (1882, 1888). NordT 1929, s. 595. —
-FRÅGA, r. l. f. ärende l. problem som i visst sammanhang är viktigast l. hör till det viktigaste, grundfråga. HH XXV. 2: 119 (1812). Förhållandet mellan magi och religion är en religionsvetenskapens kardinalfråga. Nilsson PrimRel. 14 (1911). SvD(A) 1932, nr 187, s. 4. —
-PRINCIP. grundprincip, huvudprincip. Fennia XLIX. 4: 100 (1929). —
-PUNKT.
1) (numera knappast br.) var särskild av de fyra punkter på horisonten som motsvara de fyra huvudväderstrecken (norr, öster, söder, väster); jfr -STRECK. Melanderhjelm Astr. 1: 13 (1795). 2NF (1910).
2) (föga br.) fast tidpunkt (som kan läggas till grund för beräkningen av andra); viktig tidpunkt. Ehrenheim Phys. 2: 16 (1822). En af de kardinalpunkter, till hvilka man räknade tillbaka för att kunna inordna senare tilldragelser. SvTidskr. 1875, s. 21.
3) punkt som i en lära l. överenskommelse l. diskussion o. d. är den viktigaste, kärnpunkt, huvudsak. Svanberg ÅrsbVetA 1848, s. 228. SvTeolKv. 1928, s. 36. —
-REGEL; pl. -regler. grundregel, huvudregel. ASScF 16: 161 (1888). BiblJäg. 4: 44 (1897). —
-SATS. grundläggande sats, grundprincip, huvudprincip. Lutteman Schulze 173 (1799). Nyblom i 3SAH 5: 179 (1890). —
-SKÄL. synnerligen viktigt l. avgörande skäl, huvudskäl. Benzelstierna Cens. 44 (1738). Trana Psych. 1: 82 (1843). WoJ (1891). —
-STRECK. (i fackspr.) på kompass: vart särskilt av de streck som beteckna de fyra huvudväderstrecken (norr, öster, söder, väster), huvudstreck; stundom: huvudväderstreck. Rålamb 4: 25 (1690). Melanderhjelm Astr. 1: 13 (1795). Ulff o. Naumann Nav. 272 (1926). —
-SYMTOM. med. viktigt l. huvudsakligt symtom. I Galenskap (hos hundar) är .. (brist på aptit) ett cardinal-symptom, som inträffar genast i början. TLäk. 1833, s. 368. LbKir. 3: 136 (1922). —
-TAL. [ytterst efter lat. numerus cardinalis] i sht språkv. grundtal (se d. o. 1). Weste (1807). Moberg Gr. 33 (1815). Östergren (1929). —
(2) -TAND. [jfr eng. cardinal tooth] zool. hos mussla: låstand. Sundevall Zool. 134 (1841).

 

Spalt K 558 band 13, 1935

Webbansvarig