Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARDON kardω4n l. -å4n, r. l. m. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er; ngn gg KARDONG kardoŋ4, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(kardon (cardon) 1690 osv. kardong c. 1875—1910)
Etymologi
[jfr d. kardon, t. kardone, fr. cardon; av it. cardone, avledn. av lat. carduus (jfr KARDA, sbst.1)]
trädg. den i södra Europa inhemska, med kronärtskockan besläktade köksväxten Cynara cardunculus Lin. Rålamb 14: 17 (1690). Jörlin Köksg. 44 (1784). Hagdahl Kok. 726 (1879). SvUppslB 16: 148 (1933).
Ssgr (trädg.): KARDON-KRONÄRTSKOCKA. (†) kardon. Lilja SkånFl. 558 (1870). —
-PLANTA, r. l. f. Lundström Trädg. 1: 93 (1831). —
-ÄRTSKOCKA. (†) kardon. Fischerström 4: 480 (c. 1795). Svensson Kulturv. 587 (1893).

 

Spalt K 559 band 13, 1935

Webbansvarig