Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KARET kare4t, äv. KARETT karät4, sbst.1, r. l. m. (f. Lind (1749)) ((†) n. RARP 3: 212 (1642)); best. -en; pl. -er; förr äv. KARETTA, sbst.1, f.; best. -an; pl. -or.
1) (förr) stor, helt sluten (gala)vagn dragen av två l. flera hästar. RP 3: 81 (1633). Med sin vagn och kiärra kommer .. (bonden) väll fram (på vägarna), der een careet måtte stå tillbakas. RARP 11: 215 (1672). MeddNordM 1897, s. 73 (1824). VästmFmÅ 16: 136 (1926). — jfr FÖNSTER-KARET.
2) (vard., skämts.) benämning på åkdon överhuvud; numera i sht om gammalmodigt l. klumpigt l. otympligt l. dåligt sådant. Weste (1807; angivet ss. skämts.). En gammaldags karét (kom) in genom Horns tull. Wetterbergh Sign. 207 (1843); möjl. till 1. Packad är denna karéten. MCramær (c. 1845) hos Schöldström Skämt. 99 (om en omnibus). Östergren (1929). — jfr BONDFAMILJE-, PINN-, PRÄST-KARET.
-KORG. (karet- 1672. karete- 1686. karets- 1672) jfr VAGNS-KORG. BoupptSthm 31/12 1672. Därs. 3/7 1686. —
B (†): KARETE-HJUL, se A. —
-KORG, se A. —
C (†): KARETS-KORG, se A.
Spalt K 565 band 13, 1935