Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARIES ka4ries, r.; i best. anv. utan slutartikel. Anm. Den lat. ack.-formen cariem användes i CollMedP 1704, s. 278.
Ordformer
(i sht förr ofta skrivet car-)
Etymologi
[jfr t. karies; av lat. caries, röta. — Jfr KARIERAS, KARIÖS]
med. o. tandläk. förstörelseprocess i benvävnad, särsk. i fråga om tänder; benröta resp. tandröta. JGGahn (1807) hos Berzelius Brev 9: 17. Collin Ordl. (1847). SkandTTandläk. 1887, s. 49. Hylin Munn. 2: 155 (1933).
Ssgr (med. o. tandläk.): KARIES-BILDNING. uppkomst av karies. SkandTTandläk. 1887, s. 22. —
-PROCESS. SkandTTandläk. 1887, s. 49. Förlöper kariesprocessen .. ovanligt långsamt .. eller upphör alldeles, då (osv.). Lenhardtson Tandl. 21 (1897).

 

Spalt K 570 band 13, 1935

Webbansvarig