Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARIT kari4t, f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(i sht förr ofta skrivet char-)
Etymologi
[jfr t. chariten, pl., fr. charites, pl., lat. charis (pl. charites); av gr. χάρις (pl. χάριτες), behag, gunst, välvilja, ynnest, karit (jfr KARISMA)]
i den gr. mytologien: var särskild av (de tre) ”behagets” gudinnor, motsv. den romerska mytologiens gratier; äv. (i vitter stil) oeg. o. bildl., särsk. om vacker kvinna. Grefvinnan, guvernörens gemål, (är) en charit. Choræus Bref 112 (1802). Norrmann Eschenbg 2: 68 (1818). En blyg charit i nordens vår, / I minnets klosterdok hon (dvs. Linnæa borealis) står. Nybom SDikt. 1: 302 (1844, 1880). Fogelqvist ResRot 97 (1926).
Avledn.: KARITINNA, f. [jfr t. charitin] (†) karit. Stiernstolpe Wieland 38 (1816). —
KARITISK, adj. (†) som liknar en karit. Rosens ålderdom, charitisk, / Qvarbehåller ungdoms-ångan. Tranér Anakr. 63 (1830, 1833).

 

Spalt K 573 band 13, 1935

Webbansvarig