| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KARNOBEL karnå4bel l. -nω4-, l. KANOBEL kan-, om person m.||ig., om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -n; pl. -blar040.
(vard., skämts.)
1) i nedsättande bem.: slyngel, ”gynnare”, ”rackare”, ”filur”. En envis kanobel. En stursk kanobel. Tholander Ordl. (c. 1875). Det är några riktiga kannoblar! Bondeson MVK 63 (1894, 1903; om abborrar som icke vilja låta fånga sig på krok).
2) om ngt som (i ngt avseende) utmärker sig framför andra, ”baddare”, ”huggare”, bjässe. En karnobel till gädda. CFDahlgren 3: 26 (1822).
Spalt K 602 band 13, 1935