Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARTONNAGE kar1tona4ʃ, äv. -tω-, n.; best. -et.
Ordformer
(-on- 1873—1924. -onn- 1868 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. t. kartonnage, eng. cartonnage; av fr. cartonnage, till cartonner (se KARTONNERA)]
(i fackspr.)
1) arbete av kartong l. papp; särsk.: omslag l. (förpacknings)ask o. d. av kartong l. papp; vanl. koll.; särsk. bokb. kartonnerat bokomslag. Ekbohrn 1: 101 (1868). 2UB 8: 182 (1900). Varje band (av boken) .. i tre mindre delar i starkt och tilltalande kartonnage. PT 1917, nr 224, s. 2.
2) ett slags stramalj bestående av med (fina) hål perforerad kartong. Berg Handarb. 9 (1873). Lagergren Minn. 1: 183 (1922; i fråga om förh. i Sv. på 1860-t.). Linder Tid. 15 (1924; i fråga om förh. i Sthm på 1870-t.). Östergren (1929).
Ssgr (till 1): KARTONNAGE-ARBETE~020, äv. ~200. särsk. konkret; jfr KARTONNAGE 1. MeddSlöjdF 1896, s. 99. —
-FABRIK. NordBoktrK 1905, s. 166. —
-MASKIN. VaruförtTulltaxa 1: 335 (1912). VaruhbTulltaxa 1: 491 (1931).

 

Spalt K 640 band 13, 1935

Webbansvarig