Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARUSSA karus4a l. 032, f. l. r.; best. -an; pl. -or (Tidström Resa 50 (1756) osv.), äv. -er (G1R 26: 586 (1556), 2NF 23: 1125 (1916). Anm. Pl. -er kan i ex. från ä. tid äv. föras till KARUSS); förr äv. KARUSS, m. l. f. l. r.; pl. -er (jfr ovan).
Ordformer
(karus c. 1716—1762. karusz 1640. karussa 1738 osv. karrusser, pl. 1751. karuser, pl. 1556. karusser, pl. 1556—1916. karutzer (cha-), pl. c. 1600—1693. charutz- c. 1600 (: Charutze Pasteijer))
Etymologi
[sydsv. dial. karussa; liksom d. karusse (karudse), ä. d. karu(d)s, av mnt. karusse; jfr t. karausche; möjl. lån från baltoslav. språk; enl. somliga forskare ytterst av ett lat.-gr. fisknamn (jfr gr. κορακῖνος, en havsfisk, fr. corasin, ruda)]
1) (numera bl. i vissa trakter i södra Sv., starkt bygdemålsfärgat) fisken Carassius vulgaris Krög. (Cyprinus Carassius Lin.), ruda. Steckta karusser och äplar. VinkällRSthm 1556. Dybeck Runa 1845, s. 101 (1693). Ruda, Karus, Cyprinus Carassius. Rothof 391 (1762). Ruda: kallas i Skåne och Bohuslän Karussa. VerdS 98: 31 (1901). — särsk. (†) herald. 6 försilfrade carusser eller rudor i blått fält. BtVLand 5: 164 (1764). Schlegel o. Klingspor Herald. 56 (1874).
2) (†) benämning på fiskarterna Ctenolabrus snillus (Labrus rupestris) Lin., stensnultra, o. Ctenolabrus (Labrus) melops Lin., skärsnultra. Lilljeborg Fisk. 1: 443 (1884; från Kullen i Skåne).
Ssg (†): KARUSSE-PASTEJ. Loenbom Upl. 4: 100 (c. 1600).

 

Spalt K 645 band 13, 1935

Webbansvarig