Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARUTSCHA karut3ʃa2, äv. 040, r. l. f.; best. -an; pl. (om enskilda stycken) -or.
Ordformer
(-utsch- 1834 osv. -utj- 1898 (: smällkarutja))
Etymologi
[sannol. i skolpojksslang l. dyl. uppkommen ombildning av KAUTSCHUK; jfr KAUTSCHA (se anm. under KAUTSCHUK)]
(starkt vard.) kautschuk, gummi; särsk. om enskilt stycke kautschuk, användt att radera med, radergummi. Almqvist DrJ 26 (1834). Lindgren Läkem. (1902). Flygare Kipling Puck 105 (1906). Östergren 4: 1004 (1929; angivet ss. starkt vard.). — jfr SMÄLL-, TUGG-KARUTSCHA.
Ssgr (starkt vard.): KARUTSCHA-BOLL. Laurent ResNY 124 (1923). —
-GALOSCH. (†) gummigalosch. Almqvist AMay 82 (1838).

 

Spalt K 646 band 13, 1935

Webbansvarig