Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARVA, sbst.1, r. l. f.; pl. -or.
Etymologi
[jfr d. karve, skåra, ävensom t. kerbe; avledn. av KARVA, v. 1]
(†) inskärning, skåra; särsk. i pl., om räfflor l. fåror på en nyckel vilka angiva, huru långt nyckeln skall inskjutas i låset. Grundell AnlArtill. 2: 42 (c. 1695). Merendels är ett af några refflor sammansatt ornament anbragt straxt under ringen (på en nyckel). Dessa kallas karfvor. Almroth Karmarsch 622 (1839). Dalin (1852: karfvor, pl.). Schiller SvSpr. 79 (1859: karfvor, pl.).

 

Spalt K 646 band 13, 1935

Webbansvarig