Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KASKO kas4kω l. -o l. -å, n.; best. -t; pl. -n.
(i fackspr.) i fråga om sjöförsäkring, benämning på fartyg (urspr. fartygsskrov) med tillbehör (rundhult, segel, båtar, maskiner osv.) i motsats till lasten; äv. övergående i bet.: kaskoförsäkring (i eg. o. utvidgad anv.). Underskrefne försäkre härmed .. sielfva Fartyget eller Jagten .. eller dess Casko. PH 5: 3005 (1750). Ekbohrn NautOrdb. (1840). NF (1884; i bet.: kaskoförsäkring). SvUppslB (1930). — särsk. i uttr. försäkring på (å) kasko, kaskoförsäkring (i eg. o. utvidgad anv.). Försäkringar .. på Casco. Åstrand (1855). GHT 1895, nr 200, s. 4. SvD(A) 1916, nr 306, s. 1.
-FÖRSÄKRA, v., -ing; -are (1NJA 1908, s. 315 (i bet.: kaskoassuradör)). giva l. taga försäkring på (ett fartyg) på sådant sätt att försäkringen gäller enbart fartyget med dess tillbehör o. icke lasten; äv. i utvidgad anv., i fråga om likartad försäkring av automobil (varvid försäkringen enbart gäller fordonet o. icke passagerare l. dyl.). Lille Försäkr. 42 (1882: kaskoförsäkringar). Fartyget skall vara i sin helhet kaskoförsäkrat mot såväl totalförlust som partiell skada. SFS 1929, s. 233. Före överfarten till Sverige kaskoförsäkrades fartyget. SvD(A) 1931, nr 18, s. 5.
Spalt K 675 band 13, 1935