Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KASSEL- kas3el~ l. 40~, äv. KASSELER- kas3e-ler~ l. 400~, l. KASSLER- kas3ler~ l. 40~.
Ordformer
(förr äv. skrivet ca-. kassel- (ca-) 1873 (: kasselgult) osv. kasseler- 1855 (: Kasselergrönt, Kasselergult)—1930 (: kasselergult). kassler- (ca-) 1815 (: Cassler Mineral Gult)—1876 (: Kasslergrönt))
Etymologi
[av stadsnamnet KASSEL; jfr t. kasseler-, varifrån formen kass(e)ler- direkt utgår]
i ssgr: hemmahörande i l. härstammande från (osv.) Kassel; särsk. (i fackspr.) i namn på vissa färgämnen, vilkas samband med Kassel dock i flertalet fall är dunkelt.
Ssgr (i sht i fackspr.): A: KASSEL-BLÅTT, n. [jfr t. kasselerblau, sbst.] ett slags bärgblått. Ekenberg (o. Landin) (1889). —
-BRUNT, n. (kassel- 1889 osv. kasseler- 1912) [jfr t. kasselerbraun, sbst.] målarfärg beredd av ett slags finkornig brunkol (från Habichtswald vid Kassel); kölnisk umbra. Ekenberg (o. Landin) (1889; med hänv. till umbra). 2NF 36: 960 (1924). —
-GRÖNT, n. (kassel- 1883—1933. kass(e)ler- 1855—1876) [jfr t. kasselergrün, sbst.] kejsargrönt, schweinfurtergrönt, patentgrönt. Åstrand (1855). SFS 1876, nr 8, s. 6. SvUppslB 15: 216 (1933). —
-GULT, n. (kassel- 1873 osv. kass(e)ler- 1844—1930) [jfr t. kasselergelb, sbst.] benämning på olika gula blyfärger; numera bl. om ett dylikt färgämne beredt gm sammansmältning av 10 delar blyoxid o. en del salmiak; jfr MENGEL, PATENT-GULT. Almström KemTekn. 1: 400 (1844). SvUppslB 4: 259 (1930). —
-MINERALGULT~1002 l. ~1020. n. (kassler-) = -GULT. Synnerberg (1815). —
-SVART, n. [jfr t. kasselerschwarz, sbst.] bensvärta (med djupt svart färg); kölnersvart. Cleve KemHlex. (1883). Ekenberg (o. Landin) (1889). WoJ (1891).
B: KASS(E)LER-BRUNT, -GRÖNT, -GULT, -MINERALGULT, se A.

 

Spalt K 690 band 13, 1935

Webbansvarig