Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KASTALID, f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. skrivet ca-)
Etymologi
[jfr t. kastalide, ä. fr. castalides, pl.; av lat. castalides, sbst. pl., (i uttr. castalides sorores uppkommet) av castalis (gen. -idis), adj., avledn. av Castalia (se KASTALISK)]
(†) sånggudinna, sångmö. Stagnelius (SVS) 1: 279 (c. 1815). Pfeiffer 60 (1837).
Avledn.: KASTALIDISK, adj. (†) adj. till KASTALID. Det helga kastalidiska raseriet (dvs. skaldeyran). Polyfem V. 15: 2 (1812).

 

Spalt K 754 band 13, 1935

Webbansvarig