Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KASUALITET kas1ɯal1ite4t, äv. ka1-, l. -u-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet ca-)
Etymologi
[jfr t. kasualität, eng. casualty, fr. casualité; av mlat. casualitas (gen. -tatis), bildat till casualis, adj. (se KASUAL)]
(numera knappast br.) tillfällig händelse, tillfällighet; eventualitet. H. Archiatern är så god och påminner sig mit sidsta testamente, som hade bemött alla casualiteter. JvHöpken (1768) hos Linné Bref I. 7: 173. TySvO (1932; under kasualität).

 

Spalt K 773 band 13, 1935

Webbansvarig