Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KASULA ka4sɯla l. -su-, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. KASAL l. KASEL, f. l. m.?; best. -en; pl. -er; förr äv. KASUL, f. l. m.?; best. -en; pl. -ar (HFinlH 8: 159 (1554)) l. -er (i vissa fall möjl. att hänföra till sg. casula, BtFinlH 3: 251 (1550), BtÅboH I. 1: 119 (1630)).
Ordformer
(vanl. skrivet ca-. casal 1635. casel 1566—1603 (: Caseler, pl.). kasell 1563 (: samettz kasell). cassal 1635. cassul c. 1618 (: cassulen, sg. best.). kasul 1562. casula 1878—1920)
Etymologi
[y. fsv. kaswl (CodUps. C 20 84); jfr sv. dial. (Österb., Finl.) kasul, m., lång rakskuren jacka som räcker till knäna, ä. d. kasel, mnt. kasel, t. kasel, ä. eng. casule, ffr. casule; av mlat. casula, mässdräkt, dräkt som täcker hela kroppen, av lat. casula, liten koja, diminutivbildning till casa, koja (jfr KASEMATT, KASERN, KASINO)]
(numera bl. ngn gg i fackspr.) mässhake. BtFinlH 3: 251 (1550). 3 st:en vthslitne casuler. BtÅboH I. 1: 75 (c. 1613). Branting TextilSkrud 93 (1920).

 

Spalt K 776 band 13, 1935

Webbansvarig