Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KATAFALK kat1afal4k, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(katafalk 1781 osv. catafalque 1791—1845)
Etymologi
[jfr dan. o. t. katafalk, eng. catafalque, catafalco, fr. catafalque, mlat. cadafalus, catafaltus m. fl. former; av it. catafalco, sannol. av ett vulgärlat. catafalicum, bildat till lat. cata-, av gr. κατά (se KATA-) o. lat. fala, hög ställning m. m. — Jfr SCHAVOTT]
upphöjd, ofta i svart (o. vitt) draperad l. på annat sätt utsmyckad ställning varpå likkista l. bår ställes (i allm. inne i kyrka l. kapell) vid begravning, sorgegudstjänst o. d.; äv. mer l. mindre bildl. Lidner 1: 62 (1781). PT 1791, nr 98, s. 1. En enkel bår af eke, / I .. choret / Stäld på svartklädd katafalk. Snoilsky 2: 9 (1881). O ve! vår Herres Sion sjunker samman / med våra ideal, och offerflamman, / som värmde alltet, slocknar här på härden. / En katafalk för Gudsidén är världen. Rydberg Dikt. 2: 44 (1891). Mitt på golvet mellan sex stora kandelabrar står den öppna kistan på en katafalk. SvD(A) 1934, nr 50, s. 7.
Ssg: KATAFALK-VAGN. ett slags öppen likvagn utan baldakin, försedd med ett överrede som liknar en katafalk. SvD(A) 1925, nr 298, s. 9. Därs. 1928, nr 274, s. 9.

 

Spalt K 779 band 13, 1935

Webbansvarig