Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KATAKLAS kat1akla4s, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. kataklase, ävensom eng. cataclasm; av gr. κατάκλασις, sönderbrytande, vbalsbst. till κατακλᾶν, nedbryta, av κατά, ned (se KATA-), o. κλᾶν, bryta (se KLASTISK)]
geol. o. miner. av rörelse i jordskorpan o. i samband därmed uppkommet starkt tryck förorsakad sönderkrossning av (mineralkornen i) en bärgart. Ramsay GeolGr. 1: 87 (1912). Flodström Naturförh. 40 (1918). 3NF (1929).
Ssgr (geol. o. miner.): KATAKLAS-FENOMEN. Ramsay GeolGr. 2: 127 (1913). —
-STRUKTUR. [jfr t. kataklasstruktur] gm kataklas uppkommen struktur hos bärgart, kataklastisk struktur, murbruksstruktur. 2NF 13: 1245 (1910). Flodström Naturförh. 50 (1918). 3NF 14: 515 (1931). —
-ZON. geologisk zon bildad av bärgarter med kataklasstruktur; zon av en gm kataklas omformad bärgart. Fennia VIII. 3: 19 (1893).
Avledn.: KATAKLASTISK, adj. [jfr t. kataklastisch, fr. cataclastique] geol. o. miner. uppkommen gm kataklas, hörande till kataklas; om bärgart: sönderkrossad gm kataklas. Sjögren Torneträsk 13 (1909). De kataklastiska fenomenen. Flodström Naturförh. 40 (1918). Ymer 1926, s. 154.

 

Spalt K 780 band 13, 1935

Webbansvarig