Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KATASTER katas4ter, äv. KADASTER kadas4ter, r. l. m., ngn gg n. (KrigVAH 1881, s. 112, UtrednEkonKartv. 1909, s. 47); best. -tern, ss. n. -tret; pl. -trar 040, ss. n. = (KrigVAH 1881, s. 112).
Ordformer
(förr äv. skrivet ca-. kadaster (ca-) 1837—1925. cadastre 1780—1837. kataster 1833 osv.)
Etymologi
[av t. kataster, liksom prov. cadastre (varav fr. cadastre, varav eng. cadastre) o. span. catastro av it. catasto, catastro, av ä. it. catastico, av sengr. κατάστιχον, lista, register (eg.: rad efter rad), av gr. κατά (se KATA-) o. στίχος, rad, ordning, bildat på det svaga stadiet av roten i στείχω, stiger, går (se STIGA)]
(nästan bl. i fråga om utländska förh., i fackspr.) för beskattning uppgjord lista l. förteckning över förmögenheten (jordegendomen) i dess fördelning på olika personer inom ett visst område l. över jordegendomarnas avkastning inom ett visst område; skattelängd, fastighetsbok, jordebok; numera bl. i inskränktare anv., om ett slags utförliga jordeböcker l. fastighetsregister med tillhörande kartor, ägobeskrivningar o. arealuppgifter m. m. I Engeland, der en Cadastre längesedan blifvit uprättad, öfver inkomsten af alla landstycken, m. m. Fischerström 2: 494 (1780). En fullständig cadaster finnes öfver hela landet (dvs. Württemberg). KrigVAH 1842, s. 166. Palmblad Fornk. 2: 555 (1845; i fråga om forngr. förh.). UtrednEkonKartv. 1909, s. 47. SvGeogrÅb. 1928, s. 21.
Ssgr (nästan bl. i fråga om utländska förh., i fackspr.): KATASTER-KARTA, r. l. f. i stor skala upprättad karta hörande till en kataster (i Sv. närmast motsvarad av: registerkarta). KrigVAH 1837, s. 242. 3NF (1929). —
-VÄRK, n. = KATASTER. KrigVAH 1881, s. 112. En på kartor byggd jordliggare, ett katasterverk. LAHT 1921, s. 349.

 

Spalt K 789 band 13, 1935

Webbansvarig