Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KATSA kat3sa2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; l. KATSE kat3se2, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) KATISA ka4tisa l. KATTISA kat4isa, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) KATIS ka4tis, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar l. -er (jfr formavdelningen nedan); äv. (i Finl. samt i Haparanda o. Kalix’ skärgårdar) KATISKO ka4tiskω, r. l. f.; best. -on; pl. -or.
Ordformer
(kartsa 1845. kartsar, pl. 1845 (möjl. felaktigt). kartsor, pl. 1845. kassia c. 1755. kasza- (i ssg) 1681 (: Kaszagårdar). kateser, pl. 1659. katiss 1913. katis(s)a (ca-) 1732—c. 1755. katisar (ca-), pl. 1660—1926. katis(s)er, pl. 1563—1913. katisko 1910. katiskor, pl. 1754. katis(s)or, pl. 1681—1702. katizer, pl. 1656. katizor, pl. 1581. katjor, pl. c. 1780. kat(t)sa (-tz-) 1653 osv. kat(t)sar (-tz-), pl. 1671 osv. katscha 1844. katsche 1889. katschor, pl. 1893. katse 1852—1923. katser (-tz-), pl. c. 1740—c. 1753. katsia 1738—c. 1755. katsier, pl. 1778. kat(t)sja 1749—1845. katska 1745. kat(t)sor (-tz-), pl. 1690 osv. kattisa 1912. kattisar, pl. 1928. kattiser, pl. 1620. kattis(s)or (-sz-), pl. 1556—1919. kattizor, pl. 1673. kattsje 1852. kattsjer, pl. 1847. katssta 1719. ketse- (i ssg) 1825 (: Ketsespån))
Etymologi
[fsv. katiza, f., katize, m., möjl. äv. katse, m. (jfr Söderwall 1: 650 (1890), 2: 1248 (1917)), sv. dial. kat(t)isa, katsa, f., kat(t)is, f., kätis (i Nederluleå), kats, f., käts(u), f. (i Finl.), kartsa, f. (i Nederkalix), katisko (i Finl. o. i Haparanda o. Kalix’ skärgårdar); av fin. katiska, katitsa, katsi, av ry. kotzý, pl., katsa, av ovisst urspr.; jfr nor. kattise (lånat från sv.)]
Anm. Ordet har tidigt sammanblandats med det i bet.-avs. befryndade KASSE, sbst.2, varifrån det i åtskilliga fall är svårt att skilja.
1) (i sht förr) fisk. ett slags fiskebyggnad bestående av ett l. flera (i regel tre) fångstrum (”kar”, ”golv”) bildade av (med vidjor) sammanbundna (ofta i marken nedkörda) spjälor l. spröt; vanl. försedd med en från land utgående ledarm konstruerad på samma sätt l. förfärdigad av ris. Enkel, dubbel katsa, katsa med ett resp. två fångstrum. Vittja en katsa. Ryssior och Kattissor. LReg. 4 (1556). Martius. Bindes Katizor och sätties uth medan Iisen ligger. Brahe Oec. 89 (1581; uppl. 1920). Uppå grundt Wattn gör man Katzar aff Katzewedh, man kunde och giöra them aff Wijde. Risingh LandB 87 (1671). Vid landsvägen på ett ställe låg en laxhåma, h(vil)k(e)n bestod af sprötar, med vidior som en catisa hophäfftade, a basi spräkte. Linné Skr. 5: 80 (1732). Katissa, af uprättade sprött för Braxen. Dens. Vg. 259 (1747). Schultze Fisk. 112 (1778). Der, hvarest ingen uppdämning af vatten finnes, kan en kartsa stå brukbar i 3 à 4 år. GFiskaren 18 (1845). Ekman NorrlJakt 317 (1910). Kattsorna .. äro tämligen talrika i sjöar med långgrunda .. stränder. Arwidsson o. Ohlson 5 (1911). NorrbHembSkr. 1: 197 (1928). — jfr DJUP-, FISK-, GRUND-KATSA.
2) (i formen katisko) (i Haparanda o. Kalix’ skärgårdar) benämning på ett slags laxkar av nät. Ekman NorrlJakt 358 (1910).
3) (i formen katis) (i Hälsingl.) fisk. benämning på sådan av skötar lagd krok (för fångst av strömming) där landarmen är fri från fångstrummet. Arwidsson Strömm. 29 (1913).
4) (i formen katisko) (i Haparanda skärgård) benämning på en vid laxfångst förekommande nätsättning(smetod) vid vilken fångstrummet anordnas ss. en dubbel krok, som framför sig har en förgård av likaledes kroksatta nät. Ekman NorrlJakt 357 (1910).
Ssgr (i allm. till 1; fisk.): A: KATS-GOLV. fångstrum (”golv”) i en katsa. Rålamb 13: 52 (1690). —
-GÅRD. (kats- 1690 osv. katsa- 1681 (: Kasza-). katse- c. 1606 (: katisse-)—1929) benämning på (den av spjälor l. spröt förfärdigade) ledarmen vid en katsa; äv.: katsa. Giör man fiskiewärka i annars mans fiskiewattn medh miärdar eller katissegårder. Lagförsl. 385 (c. 1606). Risingh LandB 87 (1671). Dalin (1852). Östergren (1929). —
-HÅV. (kats- 1845 osv. katse- 1778 (: Katsie-)—1891) håv varmed fisk upptages ur en katsa. Schultze Fisk. 111 (1778). GFiskaren 17 (1845). WoJ (1891). —
-KAR. = -GOLV. Arwidsson o. Ohlson 5 (1911). —
(3) -KROK. (katiss-) = KATSA, sbst.2 3 (i Hälsingl.) Arwidsson Strömm. 28 (1913). —
-VED. (kats- 1574 (: Kattis-). katsa- 1525 (: katissa-). katse- 1560—1847 (: Kattsje-). katso- 1581 (: Katizo-)—1656 (: Katizo)) (numera mindre br.) koll.; jfr KATSE-SPJÄLA. (Ett) lass katissawedh. G1R 2: 134 (1525). Februarius .. Hugges Katizo-Wedh i Nyet. Brahe Oec. 89 (1581; uppl. 1920). UpprFiskaren 43 (1847).
B (†): KATSA-GÅRD, -VED, se A.
C (i sht i fråga om ä. förh. samt i ssgr vilkas senare led börjar med s-): KATSE-FISKE. fiske med användande av katsa (katsor). LReg. 125 (1618). Gyllenius Diar. 13 (c. 1660). —
-GÅRD, -HÅV, se A. —
-KORN. (förr) kam. ett slags i Södermanland utgående mantalsränta (urspr. utgjord i korn), förmodligen utgörande ersättning för skyldighet att leverera fisk; jfr -PÄNNINGAR. 2RA 3: 713 (1734). 2NF 17: 820 (1912). —
-PÄNNINGAR. (förr) kam. jfr -KORN. 2NF 17: 820 (1912). —
-SPJÄLA, r. l. f. var särskild av de spjälor varav en katsa förfärdigas; jfr KATS-VED. Schultze Fisk. 109 (1778). GFiskaren 19 (1845). —
-SPÅN. [jfr sv. dial. spån, (lång)ved] (†) koll.; jfr -SPJÄLA, KATS-VED. Rabenius Kam. § 314 (1825). —
-STÅND. sammanfattningen av en katsa o. dess ledarm; katsa; äv.: katseställe. SvKulturb. 5—6: 144 (cit. fr. 1699). MeddLantbrStyr. 1924, 6: 12 (1707). VDAkt. 1731, Syneprot. F III 7. Norlind AllmogL 54 (1912). —
-STÄLLE. ställe där en katsa är utsatt (l. som lämpar sig för dyl. ändamål). CivInstr. 275 (1688). ILandtmät. 1725, s. B 1 b. —
-STÖDE. (†) katseställe. Gyllenius Diar. 325 (c. 1670). —
-VED, se A.
D (†): KATSO-VED, se A.

 

Spalt K 814 band 13, 1935

Webbansvarig