| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KAUTION ka͡utʃω4n l. ka͡uʃ-, äv. ka͡ωtʃ- resp. ka͡ωʃ-, r. l. f. (m. Lind (1749), Lindfors (1815)); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
1) (†) rättsligt förbehåll l. villkor. För dhesse Orsaker skuld blef dem Echtenskap eftherlatidt, m[ed] denn Caution, att dhe icke ofthare komma igenn m[ed] sådanne handlingar. UppsDP 12/9 1599. Schroderus Comenius 856 (1639).
2) (†; se dock a, b) garantiåtagande (för ngn l. ngt); säkerhet l. borgen för att visst åliggande skall fullgöras, att ngt förhåller sig på tillbörligt sätt, att ngn skall sköta sin tjänst o. d.; jfr BORGEN 1. G1R 29: 280 (1559). SBielke (1637) i HSH 7: 110. Ehrkenner Rätten, Adt desse åfuan skrifne Männ från Åbo, måtte nu strax skaffa sigh Caution för Hestarne, om dee äro köfft i åbo eller icke. EkenäsDomb. 1: 178 (1653). Börandes .. (byggmästaren) dessutan præstera nöjaktig kaution för rappningens varaktighet. NoraskogArk. 5: 318 (1729). (Kyrkoherdens son) ordinerades till präst under fadrens caution, i anseende dertill, att ordinandus icke fyllt sitt adertonde år. Ödmann Hågk. 4 (1801; uppl. 1918). Biberg 3: 406 (c. 1823). — jfr KONTRA-KAUTION. — särsk.
a) (numera nästan bl. i Finl.) jur. borgen för viss (ekonomisk) prestation som åligger ngn, i sht betalande av skuld, återlämnande av lånfånget gods o. d.; jfr BORGEN 1 c; ofta i uttr. ställa, äv. giva, förr äv. sätta kaution; gå, förr äv. stiga i kaution; sätta kaution för sig. SthmTb. 21/4 1575. Om någon Ryttare wore så sufficient, at han kunde bruka en hel gård, då bör han ställa tilbörlig Caution. LMil. 1: 45 (1680). Och på thet Hospitalet skulle wara des säkrare om betalning .. stego 4 boofaste män af hwar sochn i Caution. VDAkt. 1697, nr 427. Åstundas til låns 1300 R:dr Riksgälds emot 7 Procent .. och säker Caution. SP 1792, nr 190, s. 4. Genom för mig betydliga förluster på Cautioner. Tegnér (WB) 4: 224 (1822). FFS 1918, nr 123, s. 19. Hufvudstadsbl(A) 1934, nr 311, s. 1.
b) (numera bl. i fråga om äldre l. utländska förh.) om borgen för ngn att han icke skall avvika från viss plats l. att han efter viss tid skall åter ställa sig till myndigheternas förfogande o. d.; jfr BORGEN 1 b. (De) gifwas .. löse ifrå fengelsett, doch under starck caution till nästa Consistorij dagh. ConsAcAboP 2: 89 (1657). Gesäller och andre, som få pass (för utrikes ort), borde ställa caution, at de efter en viss förelagd tid vilja åter komma hem, om de lefva. PWargentin (1756) i Fennia XVI. 3: 16. Han fordrade att enligt rysk lag bli frigiven (ur häktet) mot kaution. Estlander Schauman 182 (1925).
c) i mer l. mindre konkret anv.
α) om högtidlig försäkran att fullgöra viss förpliktelse. Greffve Johan (skulle) för sijn persson nogksampt göre sijn caution, att effter E. K. M:tt en sådane stoor välgärningh emoth honum bevijst hade, schulle han ther emoth igen förplicte sigh att vare E. K. M:tt och Sverigis rijkes inbyggere .. hull, tro och rättrådigh. G1R 29: 711 (1560). Schroderus Os. III. 1: 268 (1635).
β) om aktstycke som innehåller en borgensförbindelse. ConsEcclAboP 346 (1659). Hvad pocker tvang min Bror at skrifva den caution? GFGyllenborg Vitt. 3: 310 (1773, 1797).
d) borgensman; jfr BORGEN 1 d. Ingen har lof at resa utom gränsen som icke ställer 3 till 4 säkre Cautioner. BtVLand 2: 114 (1760).
-SKRIFT. (†) skrift gm vilken ngn ikläder sig borgensansvar. BtÅboH I. 9: 120 (1637). LMil. 2: 528 (1691). HH XXI. 1: 260 (1714). KungörStämplPappAfg. 31/7 1818, s. 5. —
-STUDENT. (förr) minderårig som inskrevs ss. student vid universitet med borgen av sin informator l. annan person att han under vistelsen vid universitetet skulle inhämta de för en student nödiga kunskaperna; jfr SPONSIONS-STUDENT. Cederborgh OT 2: 15 (1810). BetStudExam. 1823, s. 3. Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 206 (1876). (Linné) inskrefs (vid Lunds universitet) såsom s. k. kautionsstudent under Hööks speciella tillsyn. Fries 2Linné 1: 25 (1903). —
-SUMMA, r. l. f. (i Finl.) summa som man lämnar ss. säkerhet för ngt. SvFinLagt. (1883). FFS 1922, s. 557.
KAUTIONERA, v. [jfr t. kautionieren, fr. cautionner] (numera nästan bl. i Finl.) till 2 a: gå i borgen (för ngn). Hela församlingen ville cautionera för honom. VDAkt. 1735, nr 387. HH XXV. 2: 134 (1815). Cannelin (1921). —
KAUTIONIST, m.||ig. [jfr d. kautionist] person som gått i borgen för ngn, borgensman; jfr KONTRA-, MED-KAUTIONIST.
a) (förr) till 2, om person som ställt sig i borgen för en kautionsstudent. Cederborgh OT 2: 15 (1810).
b) (numera nästan bl. i Finl.) till 2 a. ConsAcAboP 2: 407 (1662). Svedelius Lif 597 (1875, 1887). 3NF (1929).
c) (numera bl. i fråga om äldre l. utländska förh.) till 2 b. ConsAcAboP 2: 310 (1661). Nordström Samh. 2: 430 (1840).
Spalt K 843 band 13, 1935