Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAVILLERA, v.; pr. ind. sg. -er.
Ordformer
(cav-)
Etymologi
[jfr t. kavillieren, eng. cavil; av ffr. caviller, av lat. cavillari, till cavilla, begabberi, spe]
(†) driva gäck med (ngn l. ngt); baktala. Churförsten (av Brandenburg) .. criminerar och cavillerer Kongl. Maij:tt widh alle omliggiande hoff och serdeles widh conventen i Frankfurt. RARP 7: 169 (1660). Skulle tu .. kunna tåhla, at tin poike .. toge sigh före at Danta, skimpfa och Cavillera titt Handtwärck? Sylvius Mornay 39 (1674). Swedberg Schibb. 254 (1716).

 

Spalt K 862 band 13, 1935

Webbansvarig