Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAXIG kak3sig2, adj. -are; adv. -T.
Etymologi
[avledn. av KAXE, sbst.2 2]
(ngt vard.) morsk, kavat; övermodig, översittaraktig. Vara kaxig för ngt l. mot ngn. Uppträda kaxigt. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 51 (1836). Lundell (1893). Man tyckte, att det var litet kaxigt och manhaftigt samt även uppiggande att åkalla den lede, som alla fruktade. Laurin Stamfr. 242 (1924). Hon .. ansågs för ett ganska kaxigt och självmedvetet fruntimmer. Norrman Halvd. 53 (1924).
Avledn.: KAXIGHET, r. l. f. (ngt vard.) egenskapen att vara kaxig, morskhet; övermod. Livijn 2: 272 (1834). Belfrage Runebg 145 (1917).

 

Spalt K 872 band 13, 1935

Webbansvarig