Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KELIDON, r. l. f. l. m.; best. -en.
Etymologi
[av nylat. Chelidonium, namn på svalörten, n. sg. av lat. chelidonius (jfr lat. chelidonia (herba), om samma ört), adj., av gr. χελιδόνιος, avledn. av χελιδών, svala]
(†) örten Chelidonium majus Lin., svalört, skelört. Fischerström 4: 352, 353 (c. 1795). SvBot. nr 67 (1803). — Anm. Till det nylat. namnet Chelidonium l. lat. chelidonia förekomma i ä. tid sådana ssgr som chelidonie-blad (BOlavi 63 b (1578)), -rot (Därs. 147 b).

 

Spalt K 895 band 14, 1935

Webbansvarig