Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KELIM ke4lim, stundom KILIM ki4-, r., stundom n.; best. -en, ss. n. -et; pl. -er (Beyel osv.) l. -s (NKKatal. 1903—04, s. 11, osv.), äv. = (NKKatal. 1913—14, s. 24, Jaroszynska MinnesrÅr 56 (1925)).
Ordformer
(ke- 1903 osv. ki- 1918—1927)
Etymologi
[jfr t. kelim; ytterst av turk. kilim]
brokig, österländsk matta l. bonad framställd i vanl. liksidig tapisseriteknik av färgat ullgarn, vanl. på varp av ull l. bomull, antingen i geometriska mönster l. med rika naturalistiska detaljer; äv. om västerländsk imitation därav. NKKatal. 1903—04, s. 11. En divan med kelim och brokiga kuddar. Siwertz Eld. 436 (1916). Beyel Turk. 45 (1918). SvD(A) 1922, nr 335, s. 14.
Ssgr (textil.): KELIM-EFTERBILDNING~1020. konkret; jfr -IMITATION. 2NF 36: 977 (1924). —
-IMITATION. konkret. Överkast (till ottoman) av kelimimitation. NKVårkatal. 1925, s. 52. —
-ÖVERKAST~102 l. ~200. på soffa o. d. DN 1915, nr 301 A, s. 13.

 

Spalt K 895 band 14, 1935

Webbansvarig