| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KENNING kän3iŋ2, r. (l. f.); best. -en; pl. -ar.
stil. o. litt.-hist. benämning på ett slags för den fornnordiska poesien utmärkande (minst tvåledad) omskrivning av säregen form- o. betydelsekaraktär; äv. om liknande omskrivning i den keltiska (i sht den forniriska) poesien. Rudbeck Atl. 2: 447 (1689). Noreen SprSt. 2: 52 (1898, 1903). ArkNF 49: 324 (1933).
Spalt K 903 band 14, 1935