| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KERMES kær4mes l. kær4~mäs1, sbst.2, l. KERMIS kær4mis l. 4~1 (Anm. Ordet uttalas ofta med tonvikten på sista stavelsen), r.; best. -en; pl. -er; äv. (numera sällan) KERMÄSSA ke3r~mäs2a, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. KIRMESSA, r. l. f.
(numera bl. i fråga om utländska, i sht holländska o. flamländska förh.) urspr.: årlig fest till minne av en kyrkobyggnads invigning; årsmarknad hållen i samband med dylik fest; äv. bildl.: folklig fest l. lustbarhet. Anno 1656 .. war jagh wedh Herlunda .. att aflÿsa then kÿrmessan, på nogen åårs tidh, som församblingen celebrerer wedh Herlunda Mathæi dagh, effter then icke kan anlöpa wthan slagzmål och blodz wthgiutelse. VDAkt. 1656, nr 10 (i skrivelse fr. en prost). En flamländsk kermis, hvilkens stånd och konstmakarbaracker fyllde Tournais gamla torg. Levertin 23: 204 (1903). Kermesserna i salig Adrian van Ostades glada och trätlystna tid. Fogelqvist ResRot 78 (1926). — särsk. (†) i utvidgad anv.: fest; sötebrödsdagar. (Döden) förwandladhe honom hans Kermesso vthi en oendeligh pino. PErici Musæus 5: 125 a (1582). Dät är ikke alla dagar kär-mässa. Schultze Ordb. 2929 (c. 1755; ordspr.) [jfr holl. ’t is niet alle dag kermis].
Spalt K 907 band 14, 1935