| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KILIG ɟi3lig2, adj. -are. adv. -T.
(starkt vard.) utmärkt, förträfflig; stilig; ”bussig”; komisk, lustig, rolig, ”skojig”. O, så kiligt det kommer att bli, du Tom. Lipmanson Twain TomSaw. 112 (1877). Frun kanske tycker, det är kiligare på dramaten eller circusmagnègen (än på Stora teatern)? Landsm. 1: 613 (1880). De Geer Lillie 77 (1880). Blott du nu .. får en bra modell för den här mandolinspelande hufvudfiguren. Något stort, kiligt, stiligt och fint skall det vara. Ahrenberg An. 131 (1891). ”Hvad du ser kilig ut!” skrattade han. Lundh Ljungh. 54 (1905). Det blir kiligt, om du törs, men (osv.). Hultenberg Barbusse Eld. 1: 251 (1917). En kilig janne. Acke Hist. 10 (1919). SvD(A) 1934, nr 21, s. 6.
Spalt K 934 band 14, 1935