Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KILLA ɟil3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (Wahrman Manski o. Wolstein 46 (1807)); äv. KIDLA ɟi3dla2 l. ɟid3la2 (tji`dla, eller vanligare: tji`lla Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(kedla 1581. kidla 1541—1930. kihla 1727. killa 1638 (: killat, p. pf. m.) osv.)
Etymologi
[sv. dial. killa; avledn. av KID; jfr KILLE, sbst.1, KILLING]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om hona av getsläktet: föda; nästan bl. (se dock slutet) abs.: få en killing l. killingar. Steengeternar skola kidla på berghen. Job 39: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: föda). Februarius. .. Getterna begynna kedla. Brahe Oec. 89 (1581). Hån-Getterna, eller the som intet killat, kunna intet mjölka. Wasenius NorrlBoskSk. 104 (1751). Lagerlöf Theokr. 31 (1884). Östergren (1930). — särsk. (numera bl. tillf.) i p. pf.: (fram)född. På then siunde Daghen, sedan .. (bocken) är killat. Schroderus Albert. 2: 263 (1638).

 

Spalt K 934 band 14, 1935

Webbansvarig