Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KIM ɟim4, sbst.1, äv. KIMME ɟim3e2, r. l. m.; best. kimmen40 resp. 32; pl. kimmar; förr äv. KIMBER?, m.?, anträffat bl. i pl. kimbrar; förr äv. KIMBA, m.?
1) (i fackspr.) stav i l. till laggkärl; i sht i pl. Schroderus Dict. 31 (c. 1635). Alle the Tunnor som fundne warda .. hafwa alt för tiocka Kimbar .., the skole wara förwärkade. SthmStadsord. 1: 93 (1643). Käril, som äro af flere kimmar eller laggar sammansatte. SPF 1848, s. 240. Dala-Jans Erik stod på vedbacken utanför stugan och yxade kimmar till fjärdingarna. Malmberg Fångstm. 160 (1924). — jfr OXHUVUD-, TUNN-KIM(ME).
2) (†) skeppsb.
Spalt K 940 band 14, 1935