| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KINK ɟiŋ4k, sbst.4, n.; best. -et.
1) [jfr sv. dial. kinka i bet.: bära ngt med svårighet, ha bryderi l. förtret; jfr KINKIG 3] (†) svårighet, besvär. Det är mera kink at göra god korf (än en ost). Sahlstedt SagTupp. 2 (1758). Det kostar mycke kink och möda. Dalin Vitt. 6: 387 (c. 1760). Porthan BrefSamt. 1: 107 (1784).
2) (vard., mindre br.) motsv. KINKA, v.3 2: fel, ”mankemang”, ”trassel”. Med Bygnaden i Carlscrona har intet .. gådt effter förmodan, .. thermed är något kinck. Swedenborg RebNat. 1: 277 (1718). SD(L) 1901, nr 148, s. 3.
3) (ngt vard.) motsv. KINKA, v.3 4: klagan, knot, (uttryck av) missbelåtenhet; gnäll. Lind (1749). Lättjan alstrar kink. Strindberg Takl. 62 (1907). — särsk. motsv. KINKA, v.3 4 slutet, om gnäll o. misshumör hos små barn. CVAStrandberg 4: 281 (1857). Retlighet och kink bero ofta på att barnen icke åtnjuta tillräcklig sömn. Hallin Hels. 1: 288 (1885).
4) (vard.) motsv. KINKA, v.3 5: allt för stor granntyckthet, pedanteri; äv.: pjunkighet, pjunk. (Man) måste .. rätta sig efter Patientens smak, så framt then icke härkommer af kink och kätio. Lindestolpe Fross. 34 (1717). Sahlstedt Obs. 72 (1773). Här i gården råder intet kink med etiketten, min nådiga. Högberg Storf. 83 (1915).
5) (numera föga br.) motsv. KINKA, v.3 6: pjosk, pjoskighet, klemande; förr äv.: ompysslande, omvårdnad. Kalm Resa 1: 156 (1753). (Odlingen av lins o. hampa m. m.) hvilka icke fordrade så mycket kink och uppassning som Silkesmaskarna. VetAH 1776, s. 158.
Spalt K 962 band 14, 1935