KINSTYCKE ɟin3~styk2e, n.; best. -et; pl. -n.
Etymologi
[efter t. kienstücke, med anslutning till t. stück, stycke, av t. kienstöcke, pl., eg.: furustockar med tillhörande rötter varur man bränt beck, kimrök o. d., av kien, tall, o. stöcke, pl. av stock i bet.: trädstam (jfr STOCK). Benämningen beror på att man ansett att de kopparstycken som varit föremål för segring liknade dylika furustockar]
(förr) metall. benämning på de kopparstycken som kvarlågo på segerhärden, sedan blyet o. de av blyet från kopparen upptagna ädla metallerna frånskilts gm segring. Rinman (1788). 2NF (1910).
Spalt K 967 band 14, 1935
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
