Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KIRRA ɟir3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. kirra, svänga rundt; möjl. urspr. ljudhärmande o. samhörigt med KIRRA, v.1]
1) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) i förb. kirra rundt, svänga rundt. Stormen brusar .., så att stammarne vrida sig och grenarne kirra rundt. Hansson Nott. 109 (1885).
2) tekn. ss. vbalsbst. -ning, om i svarvstol medelst ett fjädrande stål åstadkommen dekorativ parallellstreckning av tennsaker. SvSlöjdFT 1919, s. 77. Därs. 1923, s. 26.

 

Spalt K 975 band 14, 1935

Webbansvarig