| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLADDIG klad3ig2, adj. -are. adv. -T.
1) (vard.) smetig; klibbig; nedsmord; om bröd o. d.: degig, ”dödbakad”; jfr KLADD, sbst.4 1, 2. Nordforss (1805). Kladdig om händerna. Weste FörslSAOB (1823). Löst och kladdigt smör. Grafström Kond. 9 (1892). Kladdiga franska bröd. Lundquist Twain Frest. 82 (1900). Den är litet kladdig, den här vägen. Rydelius Bennett Tu 446 (1923). Kladdiga fingrar. SvD(A) 1934, nr 188, s. 8.
2) (vard.) bildl., om person l. uppträdande.
a) sliskig, äcklig. Han blev inte äckligt belåten och kladdigt övermodig. Siwertz Sel. 1: 114 (1920). Kladdiga skojare, som laborera på gränsen av det lagliga, erotiskt förvridna personer. DN(A) 1931, nr 309, s. 11.
b) lindrigt berusad, ”dragen”, ”påstruken”. AGeijer (1845) i Solnedg. 2: 176. Han blev nog så småningom en smula kladdig. Bergman Fjäd. 180 (1922).
3) (†) motsv. KLADD, sbst.2 a, KLADDA, v.1 5: tovig, raggig, ruggig. Theris (dvs. danskarnas) Rääff han war tå kommen j band, .. / Hans swantz han war så kladdig och sleem, / Hans håår war borte slätt som een reem. Svart Gensv. H 4 a (1558). En kladdiger Fölsing kan blifva en Häst. Dalin Vitt. 6: 80 (c. 1753); jfr: Af kladdig fole kan blifva god häst. Rhodin Ordspr. 1 (1807) [jfr d. en klattet fole kan blive en hest, t. aus klattrigen fohlen werden die schönsten hengste].
4) (vard.) om skrift, teckning, målning o. d.: suddig; klottrig; jfr KLADD, sbst.4 4. Det Tyska (svaret) hade Herrarne, för des vidlyftighet och kladdiga Styl, ei noga läsit. Linné Bref I. 2: 303 (1768). Min vän är rätt aimable som berömmer mina kladdiga ritningar. CAEhrensvärd Brev 2: 132 (1796). Förlåt .. mitt kladdiga bref. Tegnér (WB) 4: 315 (1823). Cannelin (1921).
5) (vard.) slarvig, klumpig, dålig, skral; oduglig; jfr KLADD, sbst.4 5. (Eftersom) edra skrifwelser .. funnos wara upbrutne och kladdogt igen förseglade. HH XVIII. 2: 15 (1686). Schenberg (1739). Björkman (1889; adv., med hänv. till klumpigt).
Spalt K 1038 band 14, 1936