| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
(†)
1) motsv. KLAGA, v. 1: klagan; äv. övergående i bet.: sorg, bekymmer. Sigfridi E 2 a (1619). Mitt daghligh brödh är sorg och klagh. Ps. 1626, s. 462; jfr Ps. 1695, 384: 10. Iagh hördhe it så ÿnkeligt klagh. Visb. 3: 203 (1651). Scherping Cober 1: 284 (1734).
2) motsv. KLAGA, v. 3: klagande; klagomål, anklagelse. Ther the moot migh framställa theras klagh / I Konungens Hoff på then Herredagh. Fosz 55 (1621). Börk Darius 520 (1688).
Spalt K 1046 band 14, 1936