| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLAMP klam4p, sbst.2, n.; best. -et.
(ngt vard.) handling(en) att klampa l. förhållandet att ngn klampar, klampande; ofta konkretare, om ljudet. WoJ (1891). Klamp av tunga fötter. Mörne ÖdemDr. 1: 76 (1914). Själfva ordljuden (i de tegnérska hexametrarna) härma klampet af hofvar och rasslet af järn. Heidenstam i 3SAH 28: 42 (1916). Sundell GamlGodT 153 (1929).
Spalt K 1067 band 14, 1936