Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLANK klaŋ4k, n. (AOxenstierna 1: 474 (1633) osv.) ((†) f.? RARP V. 2: 133 (1655)); best. -et; äv. (i bet. 1) KLÅNK kloŋ4k, n.; best. -et.
Ordformer
(klan(c)k 1633 osv. klonk 1904)
Etymologi
[sv. dial. klank, n., klander, enträgen bön, prat]
vbalsbst. till KLANKA.
1) (föga br.) till KLANKA 1. Korparnas klonk. Hallström Skogsl. 19 (1904).
2) (vard.) till KLANKA 2: ”klankande”, gnat, kält, klagomål, anmärkning(ar); missnöje, knot. HSH 26: 90 (1633). Klanket på tiden och ungdomen. UNT 1929, nr 10268, s. 2 (rubrik).

 

Spalt K 1082 band 14, 1936

Webbansvarig