| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLAPP klap4, sbst.4, i bet. I r. l. m. (2Saml. 13: 72 (c. 1690) osv.) ((†) n. Serenius (1734; under chock), KrigVAH 1830, s. 207); best. -en (ss. n. -et); pl. -ar (ss. n. =, KrigVAH 1830, s. 207); i bet. II n. (Sahlstedt (1757) osv.) ((†) r. l. m. Bellman SkrNS 1: 298 (1791)); best. -et.
vbalsbst. till KLAPPA, v.
I. om enstaka handling.
1) motsv. KLAPPA, v. 3 a: lätt beröring l. slag med (flata) handen (ss. uttryck för vänlighet l. ömhet l. kärlek l. medlidande o. d., äv. nedlåtande l. överlägsenhet o. d.); smekning med handen; äv. bildl. Giva ngn en klapp på huvudet, kinden, axeln. Ett klapp under hakan. Serenius (1734; under chock). Det kräket (dvs. hästen) .. / .. yfdes af en klapp af kungahanden! Hagberg Shaksp. 3: 112 (1848). Belfrage Runebg 83 (1917; bildl.). En uppmuntrande klapp på axeln. Rydin Minn. 7 (1929).
2) (†) motsv. KLAPPA, v. 3 c: (hårdare) slag (med handen l. med ngt vapen o. d.); äv. bildl.: ”slag”, ”stöt”. 2Saml. 13: 72 (c. 1690). Dalin Montesquieu 38 (1755; bildl.). Han honom gaf en klapp på kinden med sin hand, / Hvarefter syntes strax en grof och mörkblå rand. Livin Kyrk. 97 (1781). CFDahlgren 1: 85 (1825). Qvicka jemnverkande klapp (med skänklarna på hästens sidor). KrigVAH 1830, s. 207.
II. om upprepad handling l. upprepat ljud.
1) motsv. KLAPPA, v. 1 o. 7: smällande l. smattrande l. klappande ljud. Var gång jag hör det .. besynnerliga klappet av klappträn på andra sidan ån. Törneros Brev 1: 156 (1825; uppl. 1925). Han .. slår händerna samman med ett ljudligt klapp. Rosenius Himmelstr. 36 (1903).
2) (†) motsv. KLAPPA, v. 3 a: klappande, smekande, smekningar. Lucidor (SVS) 465 (1674). Dalin Vitt. 3: 243 (1736). Bellman 5: 166 (c. 1775, 1790). — jfr BARNA-KLAPP.
3) (vard., numera föga br.) motsv. KLAPPA, v. 3 c: stryk, prygel, ”smäll”, ”dask”. SvTyHlex. (1851; betecknat ss. fam.). WoJ (1891; betecknat ss. vulgärt eller förekommande i förtroligt språk). Dalin Synon. 253 (1925).
4) (†) motsv. KLAPPA, v. 4 a: bankande, klappande, bultningar (på dörr l. port o. d.). Om af (exekutionsbetjänten) Blombergs klapp jag väcks. Bellman SkrNS 1: 154 (c. 1770). Remmer Theat. 1: 55 (1814).
5) (numera knappast br.) motsv. KLAPPA, v. 5 a: klappande (i händerna); applåd(er). Frese VerldslD 7 (1715, 1726). Bergeström IndBref 288 (1770; i allegori). Med händers klapp och fröjderop, / Concerten slöts. GFGyllenborg Vitt. 2: 81 (1795). Dens. Skald. 69 (1798). — jfr BI-, BIFALLS-, HAND-KLAPP.
Spalt K 1084 band 14, 1936