| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLASE kla3se2, sbst.1, förr äv. KRASE, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (OPetri 2Post. 131 a (1530: wijnbära klasar), Tranæus Medewij 46 (1690) osv.); förr äv. KLASA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Rålamb 14: 8 (1690), Bremer Brev 4: 134 (1860)).
1) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (†) om tätt sammanhängande massa av ngt mjukt (l. stelnat) ämne, klump, boll; jordkoka. Tranæus Medewij 46 (1690; om slemklumpar). Blodet, som i klasar, lefrat står. Frese Pass. 101 (1728). Ofta klibbar .. (lerjorden) sig och utgör stora klasar, som med möda kunna sönderslås. Wåhlin LbLandth. 2 (1804). Bremer Nina 453 (1835; om snöklumpar).
2) om tät samling l. gyttring av likartade delar på en växt; särsk. om (nedhängande) tätt sittande (större) samling av frukter (särsk. druvor) l. blommor på samma stjälk. En stor klase druvor. Syrenbuskarna dignade under stora klasar. JBureus (1627) i 3SAH 23: 105. Hwar stielke full med klasar står, / Hwar klasa ter en blomsterWår. Brenner Dikt. 1: 229 (1708, 1713; i fråga om aloe). Rönnens klasar. Atterbom Lyr. 3: 127 (1816). Drufvorne som stucko sina .. klasor igenom det lilla Staketet. Bremer Brev 1: 51 (1821). Der ståndar med klasar af blomster en hägg. CVAStrandberg 1: 15 (1845). Stora klasar af grankottar. Knöppel SvRidd. 100 (1912). De vita klasarna, vilkas doft jag andades. Böök Leksak. 41 (1927, 1933; om liljekonvaljer). — jfr AX-, BLOM-, BLOMSTER-, BÄR-, DRUV-, FRÖ-, ROT-, RÖNNBÄRS-, SYRÉN-, VIN-, VINBÄRS-, VINDRUVS-KLASE m. fl. — särsk.
a) bot. benämning på blomställning vars blommor äro skaftade o. utgå från en förlängd huvudaxel. VetAH 1742, s. 205. Linné Öl. 7 (1745). Skårman Forssell 213 (1898). jfr PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 50.
b) (†) hänge (se d. o. 1 b). Af vide-arterne kan fröet samlas då deras klasar äro dunige. Gadd Landtsk. 2: 72 (1775).
c) (†) om tät samling av stjälkar l. grenar på en växt; i sht om de tätt sittande, späda stråna hos uppspirande säd o. d. En klasa af 89 stielkar. Serenius EngÅkerm. 107 (1727). En klasa blomstänglar. Fischerström 2: 114 (1780).
3) (numera i sht dels vard., dels i vitter stil; jfr dock a, b) i oeg. l. överförd anv., om gyttring, tät samling o. d. av ngt: hop, klump; äv. i fråga om personer: klunga. Bremer Pres. 403 (1834). Gnistorna (vid bessemerblåsningen) kommo i kvastar, i knippen, i långa klasar. Lagerlöf Holg. 2: 113 (1907). (Barnen) klänga i klasar utefter trätrapporna. Fogelqvist ResRot 79 (1926). En hel klase förstäder. Värnlund Vandr. 47 (1926). — jfr STJÄRN-KLASE. — särsk.
a) (fullt br.) biodl. om klunga av bin, biklase. Så länge Bien sitta tårra i sin klase .., frysa de aldrig ihiäl. Koch Biskiöts. 3 (1753). Holm Biodl. 164 (1916). — jfr BI-KLASE.
b) (i vissa trakter, i sht i Dalarna o. Norrl., bygdemålsfärgat, samt i fackspr.) om tätt tillsammans liggande byggnader l. ägolotter; särsk. om tät samling av byggnader utgörande en avskild del av en by l. ett fäbodställe. SErixon i SvUppslB 5: 444 (1930). Klasarna i Vika heta Norr i byn, Tomtbyn, Limholn (osv.). NomGerm. 337 (1935). — jfr BY-, GÅRDS-KLASE.
c) (†) om klunga l. samling av träd l. kullar l. andra naturföremål. Palmträd, som stå i en stor klasa tillhopa växte. Eneman Resa 2: 12 (1712). Klasen af Bergs-kullar. VetAH 1805, s. 30. Bremer NVerld. 3: 200 (1854).
d) (†) om samling l. gyttring av hudfläckar l. utslag o. d. VetAH 1769, s. 317. Göran (såg) i hennes ansigte en mycket hvit hy, rik på klasar af stora fräknar. Almqvist TreFr. 3: 82 (1843).
-BÄR. (klas- 1694 osv. kras- 1659—1868. klasa- 1823) [sv. dial. klasbär, krasbär] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (frukten av) växten Rubus saxatilis Lin., stenhallon; jfr KLASON. Franckenius Spec. E 4 b (1659). Bromelius Chl. 123 (1694). Fries Ordb. (c. 1870; fr. Roslagen). Lyttkens Växtn. 800 (1910; fr. Hälsingl.). —
-FIBLA, se C. —
-HYLL. (klas- 1867—1871. klase- 1870) (numera föga br.) bot. druvfläder. Nyman VäxtNatH 1: 76 (1867). Thedenius FlUplSöderm. 138 (1871). —
-KÖRSBÄR. (†) (bär av) trädet Prunus avium Lin., fågelbär. Rudbeck HortBot. 26 (1685). Linné Ungd. 1: 319 (1731). —
-LIK, adj. (klas- 1772 osv. klase- 1876—1925) Retzius Djurr. 234 (1772). Blommor i .. klaselika samlingar. Svensson Kulturv. 490 (1893). —
-LIKNANDE, p. adj. —
-LOSTA. (klas- 1868. klase- 1865—1919) bot. gräset Bromus racemosus Lin. (med smal, klasliknande vippa). Gosselman BlekFl. 20 (1865). Lindman FanerogFl. 103 (1918). —
2) (numera föga br.) till 3: i klungor; i grupper. Rosenstein Comp. 285 (1738). Som larver finnas .. (häststyngen) klastals hängande kring högra magmunnen och någon gång i tarmarna (på hästen). Ekström Mörkö 95 (1828). särsk. (†) i fråga om hudfläckar på människor, ävensom hårbeklädnad på växter: i gyttringar, i klungor; jfr KLASE, sbst.1 3 d. (Vid mässling) slå klastals små röda fläckar ut i ansigtet. Rosenstein BarnSjukd. 194 (1764). VetAH 1793, s. 49. —
1) till 2; i fråga om blommor l. frukter: i klasar. Tegnér (WB) 6: 50 (1829). (Vindruvorna säljas) efter vigt, klasvis. SDS 1894, nr 416, s. 4. Henriksson SvMedicinalv. 37 (1906).
2) (mindre br.) till 3: i klungor, i klumpar. (Kräftorna) Bära äggen klasvis under stjerten. Retzius Djurr. 101 (1772). Nilsson Fauna 3: 78 (1842).
B (†): KLASA-BÄR, se A. —
-GRÄS. grässlaget Panicum crus galli Lin., hönshirs (med tätt gyttrade småax). BlekLHushT 1816—17, s. 92.
C (mindre br. utom i -BLOMSTRIG o. -FIBLA): KLASE-BLOMSTRIG. bot. som har blommorna sittande i klase; särsk. i uttr. klaseblomstrig losta, om Bromus racemosus Lin., klaslosta. UtsädT 1893, s. 222. Bolin SvGräsFrön 22 (1908). —
-FIBLA. (klas- 1867—1873. klase- 1903—1933) bot. växten Crepis præmorsa Tausch (vars blomkorgar sitta i klasliknande gyttringar). Nyman VäxtNatH 1: 55 (1867). Krok o. Almquist Fl. 1: 45 (1903). —
-FORMIG, -HYLL, -LIK, -LOSTA, -TALS, -VIS, se A.
KLASIG, adj.1, förr äv. KLASOT, adj. (-ig HTSkån. osv. -ot Rålamb)
1) (numera bl. bygdemålsfärgat i sydligaste Sv.) till 1, om jord: som består av l. kännetecknas av klumpar, ”klimpig”. Klasig och klimpig jord. HTSkån. 6: 393 (c. 1770).
2) (mindre br.) till 2: som är försedd med l. utgöres av klasar. Weste (1807). Östergren (1930; angivet ss. sällsynt form).
3) till 2 c: försedd med tättsittande stjälkar l. grenar, grenig; numera bl. (i fackspr.) om kvist på träd (i sht barrträd): växande i knippe från stammen. Rötterna (på rågen) .. måste .. wara klasota, frodiga och ludna. Rålamb 13: 9 (1690). Stora och klasiga qvistar. LfF 1844, s. 236. SFS 1922, s. 323.
4) (†) till 3: som är försedd med l. utgöres av gyttringar, klungor, klumpar o. d. Holmberg 2: 353 (1795). Dalin FrSvLex. (1843; under pelotonné).
Spalt K 1139 band 14, 1936