| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLASSISK klas4isk, adj.; adv. -T.
1) som är av högsta l. förnämsta rang l. betydelse, obestridt förstklassig; särsk. om konst l. litteratur l. musik: som beständigt äger ett (av smakriktningar o. d. oberoende) allmänt erkänt högt värde, som framstår som ett mönster i sin art, normerande, mönstergill; förträfflig, fulländad, mästerlig; äv. om tidsskede varunder dylik konst, litteratur osv. framträder l. om det mest betydande skedet i en kulturs l. en konsts l. vetenskaps o. d. utveckling; äv. om språk l. framställningssätt o. d.: högt utvecklad, klart o. regelbundet uppbyggd, mönstergill o. d.; jfr 4. Ett klassiskt arbete. Våra klassiska författare. Vår litteraturs klassiska skede. (d’Alemberts) skarpsinnighet att upptäcka misstag i en bok, som i Frankrike då ansågs för klassisk. Rosenstein 1: 84 (1787). Klassiskt är ett språk icke blott genom sin egen inre utbildning, utan äfven och i synnerhet genom sin litteratur. Tegnér (WB) 4: 111 (1824). Wegelius MusH 378 (1893). (Perioden omkr. 1200—omkr. 1375 har) blivit kallad den klassiska fornsvenskans tid. Danell SvSpr. 3 (1927). En översättning av klassisk fransk prosa. Böök 4Sekl. 5 (1928). SvD(A) 1930, nr 187, s. 4. Holbergs ”Jeppe” är i mitt tycke den roligaste klassiska fars som finnes. Laurin 3Minn. 352 (1931). — särsk.
a) i numera obr. anv. En lustig taffelmusik gjorde, att vi mindre noga pröfvade matens ej alldeles classiska beskaffenhet. Atterbom Minn. 202 (1817). Hon har .. en utmärkt intellectuell bildning, en classisk sångröst. Därs. 587 (1819).
b) nat.-ekon. om den liberala (o. länge som den förnämsta ansedda) doktrinen inom nationalekonomien. Fahlbeck Stånd 64 (1892). Schauman o. Christierson Gide 18 (1897). Sommarin EkonL 1: 42 (1915).
2) (mest) berömd, bekant; äv. (i sht i fråga om plats, lokal o. d.): som har ”anor”, traditionsrik, traditionsfylld o. d.; äv. (i fråga om handling, yttrande o. d.): monumental. Indien, religionernas klassiska mark. Den klassiska krogen, de klassiska kvarteren i staden. SvLitTidn. 1820, sp. 473. Tegnér (WB) 9: 157 (1841). Liksom den Engelska Sovereign utgör det klassiska guldmyntet, så utgör Hamburger-Banko-Riksdalern det klassiska silfvermyntet. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 28 (1854). Han erinrade henne .., att drufvan var jordens mest klassiska frukt, som konstnärer och skalder förherrligat i alla tider. Heidenstam End. 252 (1889). Östeuropa .. de hätska nationalitetsgrälens klassiska mark. Hjärne SvFräm. 143 (1897, 1908). Till de klassiska kärleksparen, de i dikten frejdade .., höra också Abailard och Heloisa. SvD(A) 1932, nr 290, s. 7. Den med klassiskt jesuitisk ondska igångsatta kampanjen. Därs. 1934, nr 43, s. 3.
3) som tillhör l. har avseende på l. förskriver sig från l. är utmärkande för den grekiskromerska forntiden l. fornromersk-forngrekisk kultur l. litteratur l. konst, antik. Den klassiska litteraturen. Klassiskt latin. Klassiska studier. Klassisk bildning, klassiskt bildad. (De) klassiska språk(en) (grekiska o. latin). Klassisk filologi, fornkunskap, arkeologi. Han äger mycken kännedom af Classiska Auctorerna. GT 1788, nr 14, s. 3. Jag ilar, / .. till Rom ur kulen Nord. / .. jag vill trampa / klassisk jord. Tegnér (WB) 2: 113 (1813). Klassiska minnen följa vandraren på hans väg. Nyblom Bild. 102 (1864). En del ord af klassiskt eller Ny-Romaniskt ursprung. Rydqvist SSL 4: 358 (1870). De Geer Minn. 2: 278 (1892). De arkeologiska upptäckterna i den klassiska Södern och den forna Orienten. Nilsson (1933; boktitel). — särsk. i utvidgad anv., i uttr. den klassiska linjen, om den linje i en skola där undervisning meddelas i båda de klassiska språken l. endast i latin; numera särsk. om dylik linje vid högre allm. lärovärk: latinlinje; ofta motsatt: den reala linjen, reallinjen. BerRevElLärov. 1843, s. 51 (i fråga om förh. vid Filipstads skola). BtRiksdP 1890, I. 1: nr 17, s. 13. — jfr HALV-, HEL-KLASSISK.
4) som påminner om l. präglas av l. efterbildar ngt för grekisk-romersk forntid typiskt; särsk. i fråga om stil, utseende, framställningssätt, form(givning) o. d.: (gm enkelhet, klarhet, harmonisk avvägning o. d.) påminnande om antika mönster o. ideal (ofta motsatt: romantisk); stundom övergående i bet.: (sublimt) enkel, ren, harmonisk; fullkomlig, fulländad; jfr 1. Hos ingen (nation) finnes i vitterheten .. den classiska tonen och enfald förenad med styrka til en högre grad (än hos den tyska). LittT 1795, s. 127. Det ramsvarta håret, de mörka ögonen och ansiktets klassiska fulländning. Lundegård Stormf. 26 (1893). Klänningarna snäva, uppslitsade. En .. klassiskt skön och ren linje. DN(A) 1934, nr 251, s. 3. Tor Hedbergs drama ”Perseus och vidundret”, i vars klassiskt klara och ädla vers den gamla grekiska sagan får en .. symbolisk tydning. SvD(A) 1934, nr 1, s. 9. — jfr PSEUDO-KLASSISK m. fl.
5) (vard., skämts.) besynnerlig, originell; löjlig, ”kostlig”, ”dyrbar”. Nordstjernan 1847, s. 130. Receptionerna (i ordenssällskapet Amicitia et Concordia på 1820-talet i Sthm) skola hafva varit särdeles roande och klassiska. Berg SvOrdn. 297 (1873). Den äldre (tibetanen) var en i hög grad klassisk typ, mera lik en apa än en människa. Hedin Transhim. 1: 263 (1909). Östergren (1930).
1) till 1: klassicitet (se d. o. 1). (Det) är .. klart, att begreppet classiskhet .. för ingen del kan uteslutande tillhöra det förträffligaste i Grekernes och Romarnes litteratur. SvLitTidn. 1820, sp. 821.
2) till 3; äv. (tillf.) personifierat. En svart frack och dito byxor, trådslitna och nötta, utgjorde det format, hvaruti denna lefvande klassiskhet inneslöts. Blanche Tafl. 69 (1845; om en magister med stor klassisk lärdom).
Spalt K 1158 band 14, 1936