| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLIFS klif4s, interj. o. sbst.2; ss. sbst. n.; best. -et.
I. interj.: klafs (se KLAFS, interj. o. sbst.2 I). Klifs, klifs. Så där ja! .. Gulan rann ned för äggkoppen. SDS 1929, nr 342, s. 17.
II. sbst.: ljudet ”klifs”; äv. i förb. klifs klafs. Jag (förnam) nederst i trappan ett klifs klafs utaf galoscher, som brådskande skyndade ut. Bremer TecknHvard. 1: 59 (1828). Hultenberg Barbusse Eld. 1: 82 (1917).
Spalt K 1212 band 14, 1936