Publicerad 1936 Lämna synpunkter KLIRP klir4p, n.; best. -et. Etymologi [vbalsbst. till KLIRPA] (föga br.) motsv. KLIRPA 1: ”klirpande”. Bondeson Chronsch. 1: 284 (1897). Spalt K 1267 band 14, 1936 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
