Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLISTER klis4ter, sbst.1, n.; best. -tret ((†) -teret IErici Colerus 1: 345 (c. 1645)).
Ordformer
(klijster c. 1635—1652. klister c. 1645 osv.)
Etymologi
[y. fsv. klisther (PMånsson 541); jfr d. klister; av mnt. klister (jfr t. kleister), av germ. klīstra-, av ieur. glei-stro-, till roten glei, gloi, vara klibbig (se KLI), l. av den med -t utvidgade, med suffixet -tro bildade ieur. formen gleit-tro-, i avljudsförh. till det i GLUTEN föreliggande gloit-. — Jfr FÖRKLISTRA, v.2, KLISTRA, KLISTRIG]
halvflytande massa använd som bindemedel; eg.: medelst blandning av stärkelse(haltigt ämne, ss. vete- l. potatismjöl) o. varmt vatten uppkommen, starkt vidhäftande massa; i utvidgad anv. äv. om av andra ämnen, ss. vattenglas, växtlim, organiskt lim osv., beredd klibbande massa. Schroderus Dict. 121 (c. 1635). Klister .. kokas .. hälst af Råg- och Bohvetemjöl. Rothof 320 (1762). KatalÅhlénHolm 95: 175 (1928; om gummilösning). — jfr BOKBINDAR(E)-, ETIKETT-, MJÖL-, STÄRKELSE-KLISTER m. fl. — särsk.
a) vävn. appreteringsmedel, appretyr; särsk. om den appretyr varmed garn o. varp indränkes före vävningen. IErici Colerus 1: 345 (c. 1645). UB 6: 433 (1874). Matborddukar .. Absolut fria från klister. KatalÅhlénHolm 37: 111 (1916). — jfr APPRETYR-, VÄV-KLISTER.
b) bildl.
α) (tillf.) om ngt som fångar ngns begär o. varifrån han har svårt att slita sig loss. Kolmodin QvSp. 1: 311 (1732; om rikedom).
β) [jfr motsv. anv. i t.] (vard.) i vissa uttr. som beteckna att ngn är l. kommer i bryderi l. klämma o. dyl. l. att ngn bringar ngn i l. hjälper ngn ur bryderi osv. Sitta, äv. vara i klistret. Komma, råka, fastna i klistret. Sätta, ställa, äv. söka få (ngn) i klistret, ngn gg äv. i klister. Hjälpa, rädda (ngn) ur klistret. Blanche Våln. 482 (1847). En sådan där fähund, som .. söker få .. (ärligt folk) i klister. Lewenhaupt Reddy 179 (1907). Det var ju Billman som satt honom i det här klistret. Larsson i by LantlH 77 (1925).
c) [jfr motsvarande anv. i nor.] idrott. skidvalla vars konsistens påminner om klister, klistervalla. (På grund av det dåliga föret måste vi) smeta på klister i tjocka lager. SvD(B) 1936, nr 27, s. 9.
Ssgr (Anm. Vissa av här anförda ssgr, ss. -BORSTE, -BRÄDE, -LAPP, -PAPPER, -REMSA, kunna äv. hänföras till KLISTRA) (i sht i fackspr.): KLISTER-BAND. (†) med klister bestruket band att klistra fast ngt med? 20 al(nar) Smala Klisterband. BoupptSthm 1685, s. 12 a (1678). —
-BORSTE. borste varmed klister påstrykes. BoupptSthm 1669, s. 735. Nyblom Minn. 1: 25 (1904). —
-BRÄDE. bräde varpå klistring utföres (t. ex. vid uppsättning av tapeter). Lind (1749). Key HjälpDSjälv 75 (1917). —
-BURK. burk vari klister förvaras. Weste FörslSAOB (1823). —
-FRI. i sht om tekniska produkter o. d.: befriad från l. icke bemängd med klister. Lindberg Svagdr. 61 (1892; om vört). KatalÅhlénHolm 37: 110 (1916; om linne). —
-FÖRBAND. kir. vid benbrott m. m. anlagt stödjeförband av flanell som bestrykes med klister. Hallin Hels. 2: 897 (1885). Wretlind Läk. 2: 94 (1894). —
-KOKARE, i bet. 1 m., i bet. 2 r.
1) person som (yrkesmässigt) bereder klister. FörtArbetTextilf. 2 (1909).
2) apparat för beredning av klister. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 112. —
-KOKERI. inrättning för framställning av klister. PT 1906, nr 270 A, s. 4. —
-KRUKA. (†) klisterpanna. Lind (1749). —
-LAPP, r. (vanl. bl. på ena sidan gummerad) (pappers)-lapp som klistras på ngt. Essén HExc. 97 (1916). —
-LIKNANDE, p. adj. —
-LUKT. Westring SvLafv. 1: IV (1805). —
-PANNA. panna att koka klister i. Lind (1749). —
-PAPPER. (i sht i fackspr.) papper klistrat l. avsett att klistras över ngt, särsk. dels över hål, skarvar o. d., dels över hela ytor (väggar o. d.). Täubel Boktr. 1: 188 (1823). Bildmark Entrepr. 198 (1921). —
-POTTA. (†) klisterburk, klisterpanna. BoupptVäxjö 1795. —
-PÄNSEL. jfr -BORSTE. Lind (1749). Key Amatörbokb. 8 (1916). —
-REMSA. på ena sidan gummerad remsa avsedd att klistras över ngt; särsk. om fönsterremsa. SvD(A) 1920, nr 268, s. 7. —
-SYRA, r. l. f. (i fackspr.) benämning på en i surnat klister bildad syra. Berzelius Kemi 5: 1115 (1828). Forshæll OrgPharm. 134 (1836). —
(jfr c) -VALLA, r. l. f. skidvalla av klisterliknande konsistens. PåSkid. 1928, s. 165. —
-VATTEN.
1) (†) av vatten o. rågmjöl m. m. bestående klister användt vid beredning av vissa målarfärger. VetAH 1804, s. 294.
2) bokbind. vid utförande av guldtryck: av en del rent klister o. fyra delar vatten bestående lösning använd till grundning av kalvskinn o. ryssläder. Key Amatörbokb. 120 (1929).

 

Spalt K 1269 band 14, 1936

Webbansvarig