| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLIV kli4v, n.; best. -et; pl. =.
vbalsbst. till KLIVA, v.1 2 o. 3: (långt) klivande steg; äv. bildl. Lorgnetten, som föll av för vart kliv, jag klev. Fröding ESkr. 2: 235 (1896). En älgko (kom) mot mig i långa kliv. TurÅ 1932, s. 202. GHT 1934, nr 18, s. 3 (bildl.).
Spalt K 1275 band 14, 1936