Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLORAT klora4t l. klå-, äv. klω-, n.; best. -et; pl. = (Lundell (1893; jämte -er) osv.) l. -er (Dalin 1: 294 (1851) osv.)
Ordformer
(förr skrivet chl-. klorat 1883 osv.)
Etymologi
[jfr t. chlorat, eng. o. fr. chlorate; avledn. av KLOR]
kem. o. tekn. gemensam benämning på klorsyrans o. (bl. i ssgn PER-KLORAT) på överklorsyrans salter vilka användas ss. oxidationsmedel i sprängämnen o. tändsatser. Dalin 1: 294 (1851). Rosenberg OorgKemi 213 (1887). Kristoferson Spräng. 144 (1928). Ljungdahl ÄmnSj. 238 (1930). — jfr BARIUM-, NATRIUM-, PER-KLORAT m. fl.
Ssgr (tekn.): KLORAT-FABRIK. SDS 1895, nr 376, s. 2. —
-INDUSTRI. —
-SPRÄNGÄMNE~020. sprängämne med klorat ss. oxidationsmedel. 2NF 26: 829 (1917).

 

Spalt K 1336 band 14, 1936

Webbansvarig